Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

onsdag 16 augusti 2017

Orlando av Virginia Woolf


Då och då läser jag en klassiker. Nu har jag läst Orlando av Virginia Woolf (1882 – 1941). Romanen utkom 1928, och är förmodligen en av författarens mest lästa.

Orlando är en historisk roman som sträcker sig över flera århundraden. Den handlar om den unge adelspojken Orlando som i bokens tidiga skede har en nära relation till den åldriga drottning Elisabeth I. Genom en poetisk text vandrar den unge Orlando både som man och kvinna genom historiska händelser fram till tidigt 1900-tal.

Fullständigt hänförd läser jag inledningen av denna roman. En skildring av miljö och en förflyttning i hus och natur som är bländande. Det är värt att läsa Orlando enbart för denna upplevelse. Romanens kringelikrokar, humor och genialiska berättarstil är verkligen värd en guldstjärna. Jag är glad att jag plockade fram denna klassiker och tog mig tid att läsa den.


Monika

Orlando hos Adlibris/Bokus

onsdag 9 augusti 2017

Mytologi av Tage Danielsson


För några veckor sedan gjorde jag ett besök på världens minsta filmmuseum eller som det också kallas för världens största Hasse- och Tagemuseum. Det ligger så klart i Tomelilla. Då blev jag inspirerad att läsa någon eller några av de båda superroliga männens böcker. Den första blev Mytologi av Tage Danielsson. Jag passade på att lyssna på den som ljudbok med Gösta Ekman som uppläsare.

Boken utkom första gången 1978 och har underrubriken Ny svensk gudalära. Tage Danielsson fabulerar fritt runt framförallt de nordiska mytologiska figurerna och med sedvanlig humor byggs nya och ”moderna” historier.

Det blir många skratt under tiden jag lyssnar på Mytologi. Tage var en ordmästare, och bar på en fantastisk fantasi. Han kopplar också ihop sagorna med nutida (1970-tal) händelser, problem och personer i samhället. Det här är en riktig bokskatt.

Monika

Mytologi hos Adlibris/Bokus


fredag 4 augusti 2017

Av skuggor märkt av Marianne Cedervall


Jag brukar vandra ganska långa sträckor varje dag. Under våren har det i genomsnitt varit mellan 15 och 20 km. För det mesta vill jag gärna betrakta omgivningen och nyfiket se mig omkring när jag vandrar, men vissa sträckor har jag gått så många gånger att det känns mer spännande att lyssna på en ljudbok (det fungerar ju också alldeles utmärkt när jag gör enahanda sysslor, som att diska, plocka och rensa bär eller sortera tvätt). En utmärkt bok att lyssna till är Av skuggor märkt av Marianne Cedervall.

Romanen handlar om Anki Karlsson, som efter att hennes make avlidit, vill börja ett nytt liv. Hon flyttar från Stockholm och köper en liten gård i Mullvads socken på Gotland. Den pensionerade kvinnan vill återuppta sin hobby från tidiga ungdomsår, att rida, och köper två islandshästar. Men Anki Karlssons lugna tillvaro blir nästan genast en strid ström av mystiska och otäcka händelser.

Den här romanen är både feelgood och kriminalhistoria och passade utmärkt att använda som ljudbok. Det var trivsamt och lätt att lyssna till texten som mot slutet blev riktigt spännande. Jag kan tänka mig att även lyssna på Låt det som varit vila, som är andra och fristående delen i deckarserien om Anki Karlsson.


Monika

Av skuggor märkt hos Adlibris/Bokus

lördag 29 juli 2017

Den okuvliga friheten av Per-Anders Fogelström


Jag har läst de flesta av Per-Anders Fogelströms böcker. Hans romanserie Stad, som inleds med Mina drömmars stad har sålts i över 2,5 miljoner ex och är förmodligen en av de mest lästa böckerna i Sverige. Jag blev därför väldigt nyfiken när jag såg att det utkommit ett manuskript som inte tidigare blivit utgivet. Texten skrevs redan 1939, och har nu utkommit oredigerat och med inledning av Karl-Olof Andersson. Den okuvliga friheten innehåller också en del svartvita foto som speglar tidsåldern.

Den okuvliga friheten är en spänningsroman som färgats av det sena 30-talets strömningar och Hitlers frammarsch med förföljelser av minoriteter, judehat, inskränkningar av det fria ordet och normaliseringar av våld och övergrepp. Med andra världskriget inom en nära framtid skriver den unge Fogelström om hjältemod och olika levnadsöden i ett påhittat land. Den maktfullkomlige Ledaren regerar med hjälp batongisterna, det enda tillåtna partiet. Motståndet växer och den Röda Ligan kämpar för friheten.

Det är intressant att läsa om Per-Anders Fogelströms liv och stora engagemang för frihet och fred. Han var med i arbetet mot svensk atombomb och under många år ordförande i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Texten i Den okuvliga friheten håller fortfarande det något föråldrade språk som användes när boken skrevs, men den är obehagligt aktuell i sin fiktiva historia. De främlingsfientliga och nazistiska strömningarna ökar, och det som under lång tid efter andra världskriget kändes som en omöjlig utveckling är nu vardagsmat. Det här är kanske inte Per-Anders Fogelströms bästa roman, men den är väl värd att läsas.


Monika

Den okuvliga friheten hos Adlibris/Bokus

söndag 23 juli 2017

Drömfabriken av Maria Hamberg


Drömmar bygger människors liv. Det är människor som bygger bilar”. Så står det på baksidan av Maria Hambergs roman Drömfabriken, som utkom på Ordfront förlag 2010. Författaren är född 1954 och bor i Ullånger i Ångermanland. Hon har utkommit med några novellsamlingar och debuterade 2008 med romanen Greklandssommaren. I år har hon också utkommit med romanen Till min allra bästa vän.

Drömfabriken utspelar sig på en bilfabrik och läsaren får följa några arbetares monotona och slitsamma arbete, men också livet utanför fabriken med kärlek, drömmar och längtan. Huvudkaraktärerna är Gunilla, som älskar att resa, Svenne som vill bli rockmusiker, Gunnar, som är en av fabrikens veteraner, Thabo, som är snabb och duktig men möts av fördomar och Anna-Greta, med värkande axlar och en arbetslös make. Läsaren möter också förmannen Lennartsson.

Maria Hamberg är en duktig berättare med en skicklig förmåga att måla upp en bild och känsla av fabrikens miljö och det slitsamma och stressiga arbetet. Jag dras snabbt in i boken och har svårt att släppa den. När jag läser blir jag både arg och ledsen. Det är inte rättvist att människor ska arbeta under sådana förhållanden. Det ska finnas en glädje i att arbeta – inte en upplevelse av ett åttatimmars helvete. När jag läser boken funderar jag på en fråga som jag ställt mig i hela mitt yrkesverksamma liv: lever jag för att arbeta, eller arbetar jag för att leva? Jag vill inte att mitt liv bara ska levas när jag är utanför arbetet utan att arbetet ska vara en del av mitt liv, och att jag ska finna glädje i det. Maria Hambergs roman väcker mycket frågor och tankar. Det tycker jag är bra. Den är väl värd att läsas. Jag har reserverat författarens senaste roman för jag vill läsa fler böcker av henne.


Monika

Drömfabriken hos Adlibris/Bokus

fredag 14 juli 2017

Det förlorade barnet av Elena Ferrante


Nu har jag läst sista delen i Elena Ferrantes formidabla svit av böcker om de två väninnorna Lila Cerullo och Elena Greco och deras liv i Neapels fattiga kvarter från 1940-talet och in i 2000-talet. Jag reserverade tidigt Det förlorade barnet, och stod först i kön på mitt bibliotek för att få läsa den efterlängtade boken.

I Det förlorade barnet är det snart 1980-tal och Elena har utkommit med flera romaner, som rönt stort intresse och fått fina recensioner. Hennes äktenskap med Pietro är på väg mot sitt slut och hon lever tillsammans med sin ungdoms kärlek Nino. Hon flyttar tillbaka till Neapel med sina båda döttrar. Samtidigt har Lila blivit en framgångsrik företagare inom databranschen, men bor ändå kvar i de gamla barndomskvarteren. Återigen dras de båda väninnorna till varandra.

Trots att det gått en längre tid sedan jag läste tredje delen är jag snabbt inne i berättelsen. Pseudonymen Elena Ferrante har en suverän förmåga att måla upp bilden av kvinnornas och alla de andra karaktärernas liv. Emellanåt känns det som att jag själv är en del av det som händer. Dessutom lurar hela tiden känslan av att jag måste snabbt fortsätta att läsa för att få veta hur den här historian slutar. I texten och mellan väninnorna finns dolda hemligheter, vetskap som borde sägas men inte sägs. Återigen slås jag av detta brutala klassamhälle och svårigheten att lämna det som man en gång föds in i. De här böckerna handlar både om bristande jämlikhet och om kvinnans problem i ett patriarkalt dominerat samhälle. När jag läser sista raden känns det tomt, som alltid när jag läst en väldigt bra bok. Men det känns också vemodigt. Det är något med livets gång och ålderdomens ofrånkomlighet som vibrerar i slutet.


Monika

Det förlorade barnet hos Adlibris/Bokus

torsdag 6 juli 2017

Noreas saga av Marianne Fredriksson


På 1980-talet läste jag en del romaner av Marianne Fredriksson (1927 – 2007). Bland annat Evas bok och Kains bok. Nu, väldigt många år senare, har jag läst Noreas saga, som också ingår i trilogin Paradisets barn.

Romanens huvudperson Norea är dotter till den bibliska Eva. Hon är född långt efter sina bröder Kain och Abel. Norea har övernaturliga krafter och i konungariket Nod blir hon omhändertagen i Inannas tempel. Hennes sinnen tränas och hon lär sig att se med örnens blick och att vara modig som ett lejon. Hon blir så småningom prästinna och en slags profet.

Det här är en saga som bygger på den bibliska berättelsen om Adam och Eva. Inanna var en gudinna i den sumeriska mytologin. I romanen fantiserar författaren om vad som hände efter att Kain dödat Abel och om den märkliga systern och hennes liv. Den här berättelsen går att läsa fristående från de två första delarna. Det var väldigt länge sedan jag läste dem och mycket har försvunnit ur mitt minne, men det gör inget. Noreas saga är en alldeles egen berättelse om en märklig flicka och vad som kan döljas i en människas medvetande.


Monika

Noreas saga som ljudbok hos Adlibris/Bokus

onsdag 28 juni 2017

SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA sa hon och steg upp av Inka Persson


Jag har tidigare läst NÅGONSTANS BLOMMAR ASFALTEN sa hon och packade ryggsäcken, första delen i VIOLATRILOGIN. Min kära poesivän och författare Inka Persson har nu utkommit med SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA sa hon och steg upp, andra delen i trilogin. Jag köpte andra delen när Inka hade ett trevligt boksläpp på Morfars Kvarn vid Krokån i Knäred.  En underbar mötesplats som drivs av entusiasterna Lisbeth och Roland Davidsson. En plats som är väl värd ett besök, även utan boksläpp.

Serien handlar om femtiofemåriga Viola, som längtar efter kärlek och närhet. Hon arbetar som parkarbetare, ett arbete hon trivs med, förutom ”gubbarna” som ständigt kommer med sexistiska skämt. I andra delen av trilogin får läsaren följa en besviken Viola, som känner sig väldigt lurad och sviken av Marek, den polske mannen som hon träffade i första boken. Kärleken blommade, men det visade sig att Marek hade dolda hemligheter. Grannflickan Kina och hennes lillasyster Gisela hälsar på i Violas lilla hus, och det uppstår en förtrolighet mellan de yngre flickorna och den äldre Viola. Men Viola längtar återigen ut, och snart är hon iväg på en ny resa.

Boken är lättläst och stundtals ganska spännande. Som läsare känner jag mycket för Viola, som är en sympatisk kvinna, full av liv och glädje, men som ändå inte lyckas finna den kärlek hon så gärna vill ha. Jag ser framemot att få läsa den sista delen i serien.

Monika

SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA  sa hon och steg upp  Adlibris/Bokus



lördag 17 juni 2017

Hundra dagar kvar av Annika Bengtsson


Jag och min författarkollega Annika Bengtsson har under hösten och våren anordnat regelbundna författarmöten i Halmstad, för Hallands författarsällskap. En tisdagseftermiddag i månaden har vi lokala författare träffats på kafé och pratat om allt som känns viktigt för oss, både i stort och smått.
På sista mötet köpte jag Annika Bengtssons senaste roman Hundra dagar kvar. Det här är hennes åttonde roman och jag har läst alla. Det är alltid spännande att läsa en författarkollegas senaste.

Hundra dagar kvar utspelar sig på 70-talet. Året är 1976 och socialdemokraterna har nyligen förlorat valet. Den unga kvinnan Eva börjar arbeta på en livsmedelsfabrik i Laholm. Hon har mer eller mindre flytt från ett förhållande, där hon hoppats på giftermål och barn, men istället upptäckt att pojkvännen säljer narkotika. På fabriken möter hon den några år yngre Malin, som i hemlighet vet att hon bara har hundra dagar kvar att leva. På fabriken möter hon också den något äldre Greta och en lång rad andra karaktärer som arbetar på fabriken. Spriten flödar under arbetstid och många män kommer med sexistiska skämt och en klapp eller ett nyp i rumpan är vardagsmat.

Jag dras snabbt in i Annikas text. Den känns levande och jag som är född på 50-talet känner genast igen mig i miljöer och ting. Det är länge sedan, men ändå nära, och sitter starkt i minnet. Berättandet om livet på fabriken får mig att tänka på arbetarförfattare. Annika har under många år arbetat på Hallandsposten, men har också ett förflutet inom livsmedelsindustri. Hon är en god iakttagare och har lagt både miljöer och händelser i minnets arkiv och plockar lätt upp ett skildrande av arbetarnas många gånger slitsamma tillvaro. Den här romanen tillhör absolut en av Annikas bästa. Jag hoppas hon fortsätter på den banan.


Monika

Hundra dagar kvar hos Adlibris/Bokus

lördag 10 juni 2017

Den första stenen av Carsten Jensen


En av mina favoritromaner är Vi de drunknade av den danske författaren Carsten Jensen. Jag blev till och med så fascinerad av Ærö och den lilla staden Marstal att jag gjorde en resa dit i höstas. Nu har jag också läst hans senaste roman Den första stenen.

I romanen får jag som läsare följa en pluton danska soldater under Afghanistankriget (det där kriget som faktiskt fortfarande pågår och aldrig verka ta slut). Det är unga människor som kastas in i en krigsvärld där fienden är dold bakom försåtliga minor och krypskyttar. De försöker skapa en dialog med befolkningen, men förstår inte landets kultur och klarar inte av att läsa människors signaler. En av soldaterna kallas för bipersonen, han filmar hela tiden. Han vill göra någon slags minnesfilm över livet i danskarnas camp. Hannah är den enda kvinnan. Flera har sökt sig till tjänstgöringen för att få mer spänning i sitt liv. Som att spela animerade dataspel, men på riktigt. Det ganska enahanda livet i förläggningen förändras totalt när en av danskarna gör myteri.  
Carsten Jensen har besökt Afghanistan under många år. Han har sett krigsherrar komma och gå och har stor kännedom om utvecklingen i landet. I en intervju i Babel på SVT säger han att han inte vet om han vågar resa dit mer. Det har blivit alltmer osäkert att besöka landet. Han berättar också att han till en början var positivt inställd till kriget, men att han alltmer som tiden gått blivit motståndare.

Det här är en fiction-historia, som förmodligen ligger ganska nära verkligheten. En fruktansvärt grym verklighet, som är omskakande att läsa. Trots den stora textmassan (652 sidor) blir det aldrig en tråkig läsning. Det är en spännande historia som berättas, och det blir ett naturligt driv i läsandet. Carsten Jensen lyckas skildra både danskarnas vilsenhet i en kultur de inte förstår, och det svåra livet hos de bönder som trots allt försöker odla och leva ett försök till normalt liv mitt i en osäker krigszon. När jag läser börjar jag förstå varför det är en omöjlighet att bringa någon slags demokratisk ordning i detta hårt krigsdrabbade land. Jag är full av beundran för författarens försök att förstå, och att i text ge en slags förklaring till oss som lever i västvärldens trygghet. Carsten Jensen skriver vackert, ibland nästan poetiskt. Det finns ett stort hjärta dolt i hans text.


Monika

Den första stenen hos Adlibris/Bokus

lördag 3 juni 2017

HAUGE - en resa till Hardangerfjorden


En av mina poetiska favoriter är den norske ordmästaren Olav H. Hauge (1908 – 1994). Diktaren, läsaren och filosofen levde hela sitt liv i Ulvik, en liten ort längst in i den vidunderliga Hardangerfjorden. Innesluten av de branta bergen som stupar ner i fjordens mörkblå dunkel. Poeten var äppelodlare på gården Rossvol. En gård högt belägen på sluttningarna, omringad av äppelträd. Sedan jag, för mer än tjugo år sedan, hörde talas om denne ödmjuke och jordnära poet har jag närt en önskan om att få göra ett besök i Ulvik, och nu har det äntligen blivit av. En önskeresa, en önskedröm som äntligen gått i uppfyllelse. Kanske var det hans dikt Det är den drömmen vi bär på, som jag försiktigt bar in i min egen dröm.

Haugecenter i Ulvik

Önskeresan gjordes enkelt genom en flygresa till Bergen. Inte miljövänligt, men snabbt och billigt. I ena stunden sitter jag på tåget mot Kastrup och i nästa har jag landat på Flesland, Bergens flygplats. Med hyrbil rullade jag sedan in i min efterlängtade dröm. Nästan femton förunderligt, vackra mil. Snön smälter på Hardangervidda och forsar i mängder av spontana vattenfall. De smala och krokiga vägarna ger mig nästan hjärtklappning.

Rossvol Olav. H. Hauges gård i Ulvik
Ulvik är en turistmagnet, inte så mycket för ortens store poet, mest för den undersköna naturen. Mycket snö på vintern och varmt på sommaren. Fyra stora hotell på liten ort. Jag har bokat rum med fönster mot fjorden.
Mitt i den lilla byn ligger Haugecenter. En hyllning till poeten och hans liv. Ett vackert stenhus som speglar sig i fjordvatten. Denna eftermiddag är det bara jag och mitt ressällskap som vandrar runt bland poesi, filosofiska tankar och äppelodlarens vardagsslit. 1924 – 1994 skrev Hauge dagbok. Sista anteckningarna gjordes bara några dagar före hans död. Här blandas vardagens bekymmer med drömmar och poesi. Hauge var en läsare. Han arbetade, han läste och han skrev. Hela dagboken, nästan 4 000 sidor, utkom på norska 2007. På svenska finns utgivet valda delar från denna enorma textmanifestation. Det är som att tjuvkika in i poetens tankevärld.
Hauge var länge en enstöring. Skygg och tillbakadragen. På äldre dagar blev han uppmärksammad för sin poesi. Beundrad, men fortsatt återhållsam i sitt umgänge med andra människor. I dagboken skriver han om en brevväxling med textilkonstnärinnan Bodil Cappelen. 1975 flyttar hon in på gården och 1978 gifter de sig. Då var Hauge sjuttio år. Den gamle enstöringen är till slut besegrad. Han ångrar sig inte.

Ulvik - omgivet av höga berg
På en svindlande smal väg vandrar jag upp till gården Rossvol. Det är inte långt, men brant. Det kräver starka ben. Vilken tur att jag inte bara är en drömmare utan också en vandrare! Hauges Rossvol är ett litet rött trähus som balanserar på branten. Det står där precis som jag sett i mina drömbilder med äppelodlingarna i rad efter rad.

Norges nationaldag - Ulvik

Innan vi lämnar Hauges Ulvik är vi med och firar Norges nationaldag. Hela byn är klädd i flaggor. Det uppstår en alldeles speciell känsla och till och med jag, som den svensk jag är, blir berörd. Det finns inget fientligt i firandet, bara glädje.

Bergen - med vidunderlig utsikt
Sista dagen passar vi på att göra ett besök i Bergen. En vacker stad med en spännande historia.


Monika

onsdag 24 maj 2017

Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben


Jag är väldigt fascinerad av träd. Under årstidernas gång är det spännande att se hur träden utvecklas. Från de kala, svarta vintergrenarna, via de små knopparna, de framväxande ljust gröna bladen, den mörknande juligrönskan och slutligen färgprakten innan bladen släpper och dalar mot marken. Vissa träd, som t ex den unga eken, släpper inte sina blad förrän de nya börjar bryta fram i maj månad, men under vinterns kallblåst bjuder eklöven på en rasslande konsert för den som vill lyssna. Jag har också en gång hört träd gråta, något som jag knappt vågar berätta om, finns det någon som tror mig? Nej, knappast.
Därför var jag extra nyfiken på Trädens hemliga liv av den tyske författaren Peter Wohlleben.

I boken berättar han om det okända liv som ständigt pågår i grenar, rötter och blad. Hur träden kommunicerar med varandra och är förbundna med sina rötter. Hur träden tar hand om varandra, hur de hjälper en granne som är i behov av vatten, hur träden har känslor och minnen. Peter Wohlleben är skogvaktare och visar på vetenskapliga rön, men också egna iakttagelser.

Jag var redan innan jag läste den här boken, trädfrälst men ändå får texten mig att se skog och träd med nya ögon. Det finns ett samspel mellan jordens mikroorganismer, vatten, solens strålar, det återkommande ljuset och de uråldriga träden som gör mig andäktig. Vår utmätta tid på jorden är så liten i förhållande till trädens livslängd. Människor föds och dör, medan träden fortsätter att år efter år slå ut sina bladmattor för att fånga solens strålar. Det här är en bok som alla borde läsa.


Monika

Trädens hemliga liv hos Adlibris/Bokus

tisdag 9 maj 2017

HAUGE Dagbok 1924 – 1994

Den norske poeten Olav H. Hauge (1908 – 1994) förde dagbok i sjuttio år. Dagboken utkom år 2000, i sin helhet, på norska omfattande 3 700 sidor i fem bokband. Ett urval av hans anteckningar har gjorts av hans änka Bodil Cappelen, och dessa utkom i en översättning av Lars Molin till svenska 2015.

Hauge levde hela sitt liv på gården Rossvol, som är belägen i Ulvik, längst in i Hardangerfjorden. Han var poet och tänkare, men framförallt äppelodlare. På de vackra sluttningarna ner mot fjorden levde han ett stillsamt och tillbakadraget liv. Sent i livet gifte han sig med konstnären Bodil Cappelen. I dagboken får läsaren följa hans liv.  Under perioder är han intagen på den psykiatriska kliniken Valen. Första gången redan 1934.

När jag läser dagboken funderar jag över om Hauge någonsin tänkte sig att den skulle bli läst. Han skriver som att han berättar för någon, som att det finns en tänkt lyssnare. Ändå hade inte ens hans änka någon aning om omfattningen av hans dagboksskrivande och vad jag jag förstå inte heller någon vetskap om vad han skrev. För mig som läsare är dagboken både fascinerande och tänkvärd. Det är mycket kloka ord, som Hauge samlat i texterna. Sådant som han själv funderat över och även ord från andra författare och filosofer.

Under tiden jag läst dagboken har jag också läst hans diktsamling Gängelstrån som finns översatt till svenska av Jörgen Antonsson. Inom kort reser jag till Ulvik. Hauge är en favoritpoet, och jag har tidigare skrivit om Carl-Göran Ekerwalds biografi Det stora självporträttet. En resa till Hardangerfjorden har länge varit ett önskemål. Jag är glad att jag hann med att läsa dagboken innan jag påbörjar resan.
Jag avslutar med en av hans vackraste dikter. Den har följt mig i nästan tjugo år.

Det är den drömmen vi bär på

Det är den drömmen som vi bär på
att något vidunderligt ska ske,
att det måste ske –
att tiden skall öppna sig
att hjärtat skall öppna sig
att dörrar skall öppna sig
att berget skall öppna sig
att källor skall springa –
att drömmen skall öppna sig,
att vi en morgonstund skall glida in
i en vik som vi inte vetat om.
Olav H. Hauge


Monika

HAUGE Dagbok 1924-1994 hos Adlibris/Bokus


lördag 29 april 2017

Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones


Jag har vid ett flertal tillfällen fått tips om Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones. Romanen utkom på svenska 2008, och har säkerligen blivit läst av många innan mig. Nu har jag också tagit del av denna bästsäljande tegelsten på 657 sidor.

Katedralen vid havet är en historisk roman som utspelar sig i Spanien under 1300-talet. Den handlar om den livegne bonden Bernat Estanyol och hans son Arnau som flyr från plågande feodalherrar till Barcelona. I staden finns åtminstone en chans att bli fria och leva ett bättre liv. I romanen får läsaren följa Arnaus uppväxt under tiden som byggandet av Maria del Mar, folkets egen katedral, pågår. Under de mer än femtio år som passerar får han uppleva fattigdomens gissel, men också pestens härjningar, krig och inkvisitionens grymma framfart.

Jag är inte alldeles hänförd av denna bok. Stundtals blir jag nästan trött på att läsa, och håller på att lägga den ifrån mig. Jag tror det är för att händelserna snurrar väldigt snabbt och åren passerar i en svindlande fart. Jag förstår visserligen författarens ambition och vilja att skildra denna väldigt dramatiska tid, men kanske gapar han över för mycket. Jag saknar det mer ingående berättandet. Men jag är en envis läsare och fortsätter ändå fram till slutet och i den sista fjärdedelen får berättelsen äntligen ta sin tid. Plötsligt blir det ganska ointressanta läsandet en ren fröjd. Äntligen öppnas den berömda ”bokdörren” och jag sugs in i bokens värld. Så sammanfattningsvis vill jag nog ändå påstå att det här är en bra bok om en spännande tid.


Monika

Katedralen vid havet hos Adlibris/Bokus

måndag 17 april 2017

Björnstad av Fredrik Backman

Jag har tidigare inte läst någon bok av den under senare år väldigt populäre författaren Fredrik Backman. Däremot har jag sett filmen som bygger på hans roman En man som heter Ove. Jag gillade filmen, men kände ingen större lust att läsa boken. Men filmen väckte min nyfikenhet på att läsa något annat av författaren, och nu har jag läst hans senaste: Björnstad.

Romanen är första delen i en serie och handlar om människorna i det lilla fiktiva samhället Björnstad. Allting i samhället rör sig runt hockeylaget. Peter har, efter en karriär som hockeyproffs i NHL, blivit värvad som sportchef för sin gamla moderförening. Hans fru Mira, som arbetar som advokat, har motvilligt följt med till det tysta livet med snö och kyla. Efter flera år med motgångar för föreningen verkar äntligen juniorlaget få framgångar. Snart kommer de att spela i A-laget och genom framgångarna kanske lyfta hela samhället.

Jag är förstås ganska förvånad över mig själv. Varför valde jag den här boken? Jag är inte intresserad av sport eller ishockey, men fastnar ändå totalt för den här romanen. Dels skriver författaren väldigt skickligt. Jag liksom sugs in i texten och berättelsen som kretsar runt väldigt många människor i olika åldersgrupper. Det finns ingen riktig huvudkaraktär, men det gör absolut ingenting. Berättelsen handlar om så mycket mer än ”bara” hockey. Föreningsarbetet och den totala kärleken till en förening känns genuint äkta. Jag kommer säkert att läsa andra delen, Vi mot er, när den kommer ut någon gång under andra halvan av 2017.
Under tiden har jag placerat boken hos några idrottsintresserade som inte så ofta läser böcker. Kanske kan den väcka läslusten. Jag är inte alldeles säker, men jag hoppas att det är så.


Monika

Björnstad hos Adlibris/Bokus

lördag 25 mars 2017

Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear

Jag har den senaste tiden läst ett antal böcker som utspelar sig runt första världskriget. I samband med det fick jag tips om Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear. Författaren bor i Kalifornien, men är född och uppvuxen i England. Maisie Dobbs är hennes debutbok.

Romanen utspelar sig 1929 och handlar om Maisie Dobbs som nyligen börjat arbeta som privatdetektiv. En stor del av boken berättar om hur Maisie några år innan första världskriget tar tjänst i ett aristokratiskt hem i London. Då är hon bara tretton år och hennes mamma har nyligen avlidit. Lady Rowan Campton låter Maisie studera för familjens gode vän Maurice Blanche. Hon får några år senare möjlighet att studera vid Cambridge, men när första världskriget bryter ut bestämmer hon sig för att utbilda sig till sjuksköterska. Hon arbetar sedan som frivillig vid ett fältsjukhus nära fronten.  Många år senare följer Maisie i sin läromästares fotspår och startar eget som privatdeckare. Hennes första uppdrag har en koppling till händelser under kriget.

Det här är en lite annorlunda deckarhistoria.  Dels utspelar den sig i historisk tid, och dessutom är Maisie Dobbs en ovanligt klok och intelligent kvinna. Återigen får jag berättat om den förfärliga tid som utspelade sig under det första världskriget. Hur lätt det var att piska upp en heroisk nationalkänsla som fick många unga män att frivilligt ge sig iväg till de leriga skyttegravarna.
Jag trivdes ganska bra tillsammans med Maisie Dobbs och kan tänka mig att också testa att läsa Med lätta bevis och Lögnen som också handlar om den kloka privatdetektiven.


Monika

Maisie Dobbs hos Adlibris/Bokus

lördag 11 mars 2017

Ett litet liv av Hanya Yanagihara


Jag har läst Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Romanen har kallats för både extraordinär (Evening Standard) och ett mirakel (Newsday). Många har också höjt den till skyarna för att den är ”svår att lägga ifrån sig”.

Ett litet liv utspelar sig till största delen i New York och handlar om de fyra vännerna Jude, JB, Willem och Malcolm. De har träffats på college och i starten av boken börjar de etablera sig inom sina olika yrkesområden. Jude som jurist, JB som konstnär, Malcolm som arkitekt och Willem som skådespelare. Läsaren får på nästan sjuhundrafemtio sidor följa hur deras vänskap utvecklar sig under flera decennier. Det mesta kretsar runt Jude som är svårt traumatiserad av sin uppväxt, men som hela tiden döljer sitt mörka förflutna för sina vänner.

Det här är verkligen en bok som är svår att lägga ifrån sig. Jag läser och läser (och det är mycket text) men jag vill hela tiden ändå läsa mer. Boken saknar egentligen en riktig story, den är mer sammansatt av bilder ur huvudkaraktärernas liv, för det mesta från Judes synvinkel. Emellanåt backar författaren tillbaka till Judes uppväxt, men också till vännernas tid vid college. I romanen finns både en otrolig kärlek och vänskap, men också svek och förfärliga övergrepp. Det är stundtals smärtsamt att läsa. Jag vill verkligen hylla Hanya Yanagiharas otroliga förmåga att så djupt tränga in i och beskriva det svåra inre liv som framförallt hela tiden finns i Judes tillvaro.
Den här romanen kommer att leva kvar långt efter att jag läst den sista sidan.


Monika

Ett litet liv hos Adlibris/Bokus

lördag 4 mars 2017

Ta vägen av Peter Stamm

Jag tror inte jag läst någon bok av en författare från Schweiz. Därför blev jag extra nyfiken, när jag fick tips om Ta vägen av Peter Stamm. Författaren är född i Schweiz 1963 och debuterade, enligt texten på baksidan, 1998 med romanen Agnes, som blev en stor succé.

Ta vägen handlar om Thomas. En gift man med två barn. Samma kväll som familjen kommer hem från sin semester i Spanien, dagen efter börjar ett nytt arbetsår, sitter Thomas i sin trädgård med ett glas vin. Plötsligt reser han sig upp och går iväg. Ingen jacka, ingen packning. Hans fru är inne i huset och hans barn har precis gått och lagt sig. Romanen följer Thomas på sin till synes planlösa vandring bort. Han lämnar inga meddelanden och han kontaktar inte sin familj. Ingen vet vart han tagit vägen. Genom hela boken får läsaren också följa hans fru Astrid och hennes upplevelser av försvinnandet.

Det här är en långsam och eftertänksam bok. Den beskriver längtan och drömmen om att få bara gå sin väg och aldrig mer komma tillbaka. En tanke som kanske många har snuddat vid, men aldrig realiserat. De flesta som försvinner återkommer efter några dagar.
Jag gillar den här berättelsen. En slags lovsång till långsamheten och friheten. Att låta fötterna vandra iväg utan mål. Kanske tilltalar den mig eftersom jag är en vandrare. Ständigt på väg i ett stilla tempo, ständigt låtande fötterna bestämma vägen, men också livets inriktning. Något som har funnits med mig i över tio år. Men jag har, till skillnad från bokens huvudperson, lyckats kombinera min vandrarglädje med att leva tillsammans med en annan människa.

Ta vägen är bra och jag blir nyfiken på att också läsa Peter Stamms debutroman Agnes. Tycker dock att jag inte är riktigt nöjd med språket i boken. Jag förväntar mig mer. Kanske beror det på översättningen.


Monika

Ta vägen hos Adlibris/Bokus

lördag 25 februari 2017

Fyren mellan haven av M.L.Stedman

Fyren mellan haven av M. L. Stedman har jag fått tips om många gånger. Boken har ju dessutom blivit film med svenska Alicia Vikander i den kvinnliga huvudrollen. Nu har jag äntligen läst.

Romanen utspelar sig i Australien några år efter första världskriget. Tom Sherbourne återvänder till Australien efter att ha överlevt fasorna i ”Det stora krigets” skyttegravar. Han är fysiskt välbehållen, men illa åtgången av traumatiska minnen. För att orka leva vidare tar han anställning som fyrvaktare på Janus Rock, en avlägsen ö som är belägen en halv dagsresa från kusten. Han lever ensam på ön. Totalt isolerad från omvärlden. Under några dagars vistelse på fastlandet möter han den unga kvinnan Isabel. Trots hans varningar om den isolerade tillvaron på ön bestämmer de sig för att gifta sig. De trivs bra med varandra, lever lyckliga i ensamheten på ön, men efter flertal missfall tappar Isabel livsgnistan. Hennes längtan efter ett barn är stark. En morgon spolas en båt upp på stranden. I båten finns en död man och ett ganska nyfött spädbarn. Tom vill underrätta myndigheterna, men Isabel bönar honom om att de ska behålla barnet. De låter släkt och vänner tro att den lilla flickan är deras eget barn. Men någonstans finns kvinnans moder. Hon sörjer sitt försvunna barn. Två år senare får Tom och Isabel vetskap om vem som är barnets mor.

Återigen slås jag av att jag läser en roman som tangerar det första världskriget. Jag funderar över om det går någon slags trend hos författarna att spegla sina historier i denna fruktansvärda tid. Det här är en väldigt hjärtknipande historia. En berättelse om hur grymt livet kan vara, men också en berättelse om stor kärlek. Inte minst kärleken till ett litet barn.
Den första halvan av boken kändes dock lite tråkig att läsa. Inte ointressant, men inte heller speciellt engagerande. Flera gånger var jag nästan på väg att lägga ner boken och ge upp. Men i andra delen tar berättelsen en helt annan vändning och jag börjar förstå varför den första delen berättas med stor noggrannhet.
Jag är glad att jag inte gav upp och lämnade tillbaka den till biblioteket bara till hälften läst. Ibland är det bra att vara envis läsare. Nu vill jag väldigt gärna se filmen. Den går just nu på bio.


Monika

Fyren mellan haven hos Adlibris/Bokus

lördag 18 februari 2017

Drömmen om det röda av Nina Björk

Om jorden skapades för alla, varför har då några mycket och andra lite? Den här frågan och många andra ställer Nina Björk i sin bok Drömmen om det röda. En bok som handlar om Rosa Luxemburg, en av många människor som drömt drömmen om jämlikhet.

I boken får läsaren följa polsk-tyska Rosa Luxemburg (1871 - 1919) – en socialistisk frontfigur. Nina Björk berättar om Luxemburgs ideologiska teorier och hennes engagerade liv. I boken visar hon olika sidor hos den stridbara kvinnan och hur hon offrar sitt eget privata liv för sin övertygelse om att förändra det ojämlika samhälle hon levde i. Ett engagemang som förde henne inte bara i fängelse utan också ledde fram till att hon blev mördad.

Jag funderade ett tag på varför jag överhuvudtaget läser den här boken. Jag får visserligen uppdaterat Marx teorier och också en starkare bild av Rosa Luxemburg, men har hennes tankar någon betydelse för nutida människor? Ja, vill jag svara på den frågan. Marx teorier om att vi är uppdelade i arbetssäljare (säljer vår livstid) och arbetsköpare (ägare av produktionsmedel och kapital) håller än i dag. Det är fortfarande samma samhällssystem som råder. Människor nöjer sig även idag med politisk demokrati, men avsäger sig den ekonomiska demokratin. Och sedan undrar vi varför det inte finns tillräckligt med arbete för alla.
Nina Björk nämner i avslutningen av boken två frågor som jag tror alla borde ställa sig själva för att kunna avgöra vilken politisk grund vi vill stå på. Vilka principer ska vi ha i ett samhälle för att bestämma vad vi arbetar med? Och: vilka principer ska vi ha för fördelning av detta arbete? Två väldigt viktiga frågor, som borde vara vägledande i alla politiska beslut. Kanske kan ändå Rosa Luxemburgs tankar ge en fingervisning om ett annat samhälle. Trots att det snart är hundra år sedan hon mördades, och vi nu lever i ett helt annat samhälle.
I ett brev till vännen Mathilde Jakob skrev Luxemburg att hon bara önskade två stavelser på sin gravsten zwi-zwi – ljudet från talgoxarna utanför hennes fängelsecell i Wonke. ”På min gravsten ska det lika lite som i mitt liv finnas några storvulna floskler”.
Hon hörde deras toner från fängelsefönstret och i detta fanns, trots snö och frost och ensamhet, ett hopp om den kommande våren.

Läs Nina Björks bok om denna märkliga och stridbara kvinna och fundera över om hennes tankar kan vara användbara även idag.


Monika 

Drömmen om det röda hos Adlibris/Bokus