Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

lördag 11 mars 2017

Ett litet liv av Hanya Yanagihara


Jag har läst Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Romanen har kallats för både extraordinär (Evening Standard) och ett mirakel (Newsday). Många har också höjt den till skyarna för att den är ”svår att lägga ifrån sig”.

Ett litet liv utspelar sig till största delen i New York och handlar om de fyra vännerna Jude, JB, Willem och Malcolm. De har träffats på college och i starten av boken börjar de etablera sig inom sina olika yrkesområden. Jude som jurist, JB som konstnär, Malcolm som arkitekt och Willem som skådespelare. Läsaren får på nästan sjuhundrafemtio sidor följa hur deras vänskap utvecklar sig under flera decennier. Det mesta kretsar runt Jude som är svårt traumatiserad av sin uppväxt, men som hela tiden döljer sitt mörka förflutna för sina vänner.

Det här är verkligen en bok som är svår att lägga ifrån sig. Jag läser och läser (och det är mycket text) men jag vill hela tiden ändå läsa mer. Boken saknar egentligen en riktig story, den är mer sammansatt av bilder ur huvudkaraktärernas liv, för det mesta från Judes synvinkel. Emellanåt backar författaren tillbaka till Judes uppväxt, men också till vännernas tid vid college. I romanen finns både en otrolig kärlek och vänskap, men också svek och förfärliga övergrepp. Det är stundtals smärtsamt att läsa. Jag vill verkligen hylla Hanya Yanagiharas otroliga förmåga att så djupt tränga in i och beskriva det svåra inre liv som framförallt hela tiden finns i Judes tillvaro.
Den här romanen kommer att leva kvar långt efter att jag läst den sista sidan.


Monika

Ett litet liv hos Adlibris/Bokus

lördag 4 mars 2017

Ta vägen av Peter Stamm

Jag tror inte jag läst någon bok av en författare från Schweiz. Därför blev jag extra nyfiken, när jag fick tips om Ta vägen av Peter Stamm. Författaren är född i Schweiz 1963 och debuterade, enligt texten på baksidan, 1998 med romanen Agnes, som blev en stor succé.

Ta vägen handlar om Thomas. En gift man med två barn. Samma kväll som familjen kommer hem från sin semester i Spanien, dagen efter börjar ett nytt arbetsår, sitter Thomas i sin trädgård med ett glas vin. Plötsligt reser han sig upp och går iväg. Ingen jacka, ingen packning. Hans fru är inne i huset och hans barn har precis gått och lagt sig. Romanen följer Thomas på sin till synes planlösa vandring bort. Han lämnar inga meddelanden och han kontaktar inte sin familj. Ingen vet vart han tagit vägen. Genom hela boken får läsaren också följa hans fru Astrid och hennes upplevelser av försvinnandet.

Det här är en långsam och eftertänksam bok. Den beskriver längtan och drömmen om att få bara gå sin väg och aldrig mer komma tillbaka. En tanke som kanske många har snuddat vid, men aldrig realiserat. De flesta som försvinner återkommer efter några dagar.
Jag gillar den här berättelsen. En slags lovsång till långsamheten och friheten. Att låta fötterna vandra iväg utan mål. Kanske tilltalar den mig eftersom jag är en vandrare. Ständigt på väg i ett stilla tempo, ständigt låtande fötterna bestämma vägen, men också livets inriktning. Något som har funnits med mig i över tio år. Men jag har, till skillnad från bokens huvudperson, lyckats kombinera min vandrarglädje med att leva tillsammans med en annan människa.

Ta vägen är bra och jag blir nyfiken på att också läsa Peter Stamms debutroman Agnes. Tycker dock att jag inte är riktigt nöjd med språket i boken. Jag förväntar mig mer. Kanske beror det på översättningen.


Monika

Ta vägen hos Adlibris/Bokus

lördag 25 februari 2017

Fyren mellan haven av M.L.Stedman

Fyren mellan haven av M. L. Stedman har jag fått tips om många gånger. Boken har ju dessutom blivit film med svenska Alicia Vikander i den kvinnliga huvudrollen. Nu har jag äntligen läst.

Romanen utspelar sig i Australien några år efter första världskriget. Tom Sherbourne återvänder till Australien efter att ha överlevt fasorna i ”Det stora krigets” skyttegravar. Han är fysiskt välbehållen, men illa åtgången av traumatiska minnen. För att orka leva vidare tar han anställning som fyrvaktare på Janus Rock, en avlägsen ö som är belägen en halv dagsresa från kusten. Han lever ensam på ön. Totalt isolerad från omvärlden. Under några dagars vistelse på fastlandet möter han den unga kvinnan Isabel. Trots hans varningar om den isolerade tillvaron på ön bestämmer de sig för att gifta sig. De trivs bra med varandra, lever lyckliga i ensamheten på ön, men efter flertal missfall tappar Isabel livsgnistan. Hennes längtan efter ett barn är stark. En morgon spolas en båt upp på stranden. I båten finns en död man och ett ganska nyfött spädbarn. Tom vill underrätta myndigheterna, men Isabel bönar honom om att de ska behålla barnet. De låter släkt och vänner tro att den lilla flickan är deras eget barn. Men någonstans finns kvinnans moder. Hon sörjer sitt försvunna barn. Två år senare får Tom och Isabel vetskap om vem som är barnets mor.

Återigen slås jag av att jag läser en roman som tangerar det första världskriget. Jag funderar över om det går någon slags trend hos författarna att spegla sina historier i denna fruktansvärda tid. Det här är en väldigt hjärtknipande historia. En berättelse om hur grymt livet kan vara, men också en berättelse om stor kärlek. Inte minst kärleken till ett litet barn.
Den första halvan av boken kändes dock lite tråkig att läsa. Inte ointressant, men inte heller speciellt engagerande. Flera gånger var jag nästan på väg att lägga ner boken och ge upp. Men i andra delen tar berättelsen en helt annan vändning och jag börjar förstå varför den första delen berättas med stor noggrannhet.
Jag är glad att jag inte gav upp och lämnade tillbaka den till biblioteket bara till hälften läst. Ibland är det bra att vara envis läsare. Nu vill jag väldigt gärna se filmen. Den går just nu på bio.


Monika

Fyren mellan haven hos Adlibris/Bokus

lördag 18 februari 2017

Drömmen om det röda av Nina Björk

Om jorden skapades för alla, varför har då några mycket och andra lite? Den här frågan och många andra ställer Nina Björk i sin bok Drömmen om det röda. En bok som handlar om Rosa Luxemburg, en av många människor som drömt drömmen om jämlikhet.

I boken får läsaren följa polsk-tyska Rosa Luxemburg (1871 - 1919) – en socialistisk frontfigur. Nina Björk berättar om Luxemburgs ideologiska teorier och hennes engagerade liv. I boken visar hon olika sidor hos den stridbara kvinnan och hur hon offrar sitt eget privata liv för sin övertygelse om att förändra det ojämlika samhälle hon levde i. Ett engagemang som förde henne inte bara i fängelse utan också ledde fram till att hon blev mördad.

Jag funderade ett tag på varför jag överhuvudtaget läser den här boken. Jag får visserligen uppdaterat Marx teorier och också en starkare bild av Rosa Luxemburg, men har hennes tankar någon betydelse för nutida människor? Ja, vill jag svara på den frågan. Marx teorier om att vi är uppdelade i arbetssäljare (säljer vår livstid) och arbetsköpare (ägare av produktionsmedel och kapital) håller än i dag. Det är fortfarande samma samhällssystem som råder. Människor nöjer sig även idag med politisk demokrati, men avsäger sig den ekonomiska demokratin. Och sedan undrar vi varför det inte finns tillräckligt med arbete för alla.
Nina Björk nämner i avslutningen av boken två frågor som jag tror alla borde ställa sig själva för att kunna avgöra vilken politisk grund vi vill stå på. Vilka principer ska vi ha i ett samhälle för att bestämma vad vi arbetar med? Och: vilka principer ska vi ha för fördelning av detta arbete? Två väldigt viktiga frågor, som borde vara vägledande i alla politiska beslut. Kanske kan ändå Rosa Luxemburgs tankar ge en fingervisning om ett annat samhälle. Trots att det snart är hundra år sedan hon mördades, och vi nu lever i ett helt annat samhälle.
I ett brev till vännen Mathilde Jakob skrev Luxemburg att hon bara önskade två stavelser på sin gravsten zwi-zwi – ljudet från talgoxarna utanför hennes fängelsecell i Wonke. ”På min gravsten ska det lika lite som i mitt liv finnas några storvulna floskler”.
Hon hörde deras toner från fängelsefönstret och i detta fanns, trots snö och frost och ensamhet, ett hopp om den kommande våren.

Läs Nina Björks bok om denna märkliga och stridbara kvinna och fundera över om hennes tankar kan vara användbara även idag.


Monika 

Drömmen om det röda hos Adlibris/Bokus

lördag 11 februari 2017

Blåst av Eva-Marie Liffner


En bok om fantasins kraft tycker jag låter lockande. Så beskrivs Blåst av Eva-Marie Liffner. Jag ställde mig givetvis i kö på biblioteket. Romanen är Eva-Marie Liffners femte roman. Hon har tidigare utkommit med bl. a. Lacrimosa som var nominerad till Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris 2011.

Blåst rör sig magiskt mellan vidsträckta hedar och syskonen Brontës uppväxt i prästgården på den engelska landsbygden, första världskrigets skyttegravar och J R R Tolkiens Oxfordkvarter i tidigt 1900-tal. Ur prästfamiljens tuberkulos och ur ”Det stora krigets” aska föds sagorna och fantasin. Döden och det svarta är ständigt närvarande.

Det här är en annorlunda och fantasiskapande berättelse. En historia som likt en vindlande saga rör sig mellan verklighet och sagans vidunderliga värld. Språket och den historiska kunskapen är stark hos Eva-Marie Liffner, men jag har emellanåt svårt att hänga med i alla glidningar mellan olika historiska händelser och tidsåldrar. Vem är berättaren? Ibland är det den unge bilmekanikerna Ned Shaw som med gott mod (liksom de flesta som deltog i kriget) ger sig ut i ”Det stora kriget” för att heroiskt vinna en snabb seger till sitt fosterland, men som mals ned av skyttegravarnas nattsvarta smutsdimma och meningslösa dödande. En skadad spillra som återvänder, eller vem är det som egentligen återvänder? Är det Tolkien som bär skyttegravens frukt in i Sagan om ringen. Önskan om att besegra ondskan och återigen se det vackra spira. Emellanåt uppstår andra berättare, syskonen Brontë och Margaret, en nutida kvinna som söker i det förgångna. För den läsare som vill låta sig lockas in på snåriga och svårgångna litterära stigar är den här boken helt perfekt.


Monika

Blåst hos Adlibris/Bokus/CDON

lördag 4 februari 2017

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker


Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker har jag blivit tipsad om av väldigt många. Så den har stått ganska länge på min ”att läsa-lista”, men nu har jag äntligen läst, och det ångrar jag inte.

Romanen handlar om en framgångsrik amerikansk advokat, gift och med familj, som plötsligt en dag försvinner. Spåren efter honom slutar i Bangkok. Fyra år senare hittar hans hustru ett kärleksbrev som han skrivit till en okänd kvinna i Burma, men aldrig postat. Hans dotter Julia reser till Burma för att söka upp kvinnan och kanske också hitta sin pappa. När hon anländer möts hon av en främmande värld och en äldre man som säger att hon är väntad. Mannen berättar hennes pappas historia från tidig barndom. En berättelse som handlar om en blind pojke och en flicka med missbildade fötter.

Det här är en väldigt vacker historia som är fylld med kärlek och dolda hemligheter. Den är skickligt skriven, och författaren driver läsaren att fortsätta vända blad för att söka en förklaring till denna märkliga historia. Som läsare får jag också en inblick i ett främmande land och en historisk tid. Romanen kommer att bli film, och författaren själv har skrivit manus. För att få full kontroll över filmprocessen valde han att inte låta Disney göra filmen, utan istället ett litet österrikiskt filmbolag. Jag har svårt att se att inte också filmen kommer att bli en succé. 2016 utkom också Hjärtats innersta röst, som är en fortsättning på boken. Jag är väldigt sugen på att läsa den också.


Monika 

Konsten att höra hjärtslag hos Adlibris/Bokus/CDON

onsdag 1 februari 2017

Den röda adressboken av Sofia Lundberg


Jag fick för en tid sedan tips om Den röda adressboken av Sofia Lundberg. Jag letade genast på mitt bibliotek och reserverade boken. Nu har jag läst den.

Den röda adressboken handlar om Doris 96 år, som sitter ensam i sin lägenhet på Bastugatan i Stockholm. De enda som besöker henne är hemtjänsten, men hon har kontakt via skype med sin systerdotterdotter Jenny i USA. När Doris var 10 år fick hon en adressbok av sin far. Genom åren har hon noterat alla vänner och släktingar, men efter hand har hon också strukit namnen och noterat DÖD. Alla hennes vänner är borta, och den enda som finns kvar är Jenny och hennes familj. Doris skriver om sitt liv i sin dator genom att berätta om människorna som har haft betydelse för henne. Berättelsen varvas mellan dåtid och nutid. En historia som går tillbaka till svunna tiders Paris, New York och Stockholm.

Det här är en hjärtknipande berättelse. En slags historisk tillbakablick, men också en tankeväckande historia om att alla människor har något att berätta. Livet kanske inte alltid bär iväg till Paris eller till andra sidan Atlanten, men varje människas liv är som en saga och alla har en historia att berätta. Kanske en krokig väg och långt ifrån förutsägbar. Det här är Sofia Lundbergs debutroman, jag hoppas verkligen hon skriver fler.


Monika

Den röda adressboken hos Adlibris/Bokus/CDON

fredag 27 januari 2017

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante


Jag har tidigare läst Min fantastiska väninna och Hennes nya namn av pseudonymen Elena Ferrante. Jag var givetvis väldigt nyfiken på Den som stannar, den som går, tredje delen som nyligen utkom på svenska, och jag kan säga lugnt att jag inte blev besviken.

Den som stannar, den som går fortsätter där den andra boken slutar. Lila arbetar på charkuterifabriken och Elena har precis utkommit med sin första roman. Hon ska snart gifta sig med professorn Pietro Airota. Lila lever ett fattigt liv som lågavlönad fabriksarbetare med tuffa arbetsvillkor. Hon engagerar sig politiskt och fackligt för bättre arbetsvillkor och på kvällarna försöker hon och Enzo, som hon delar bostad med och som tagit hand om henne efter att hon lämnade sin make Stefano, lära sig allt om datorer. Elena lämnar de fattiga kvarteren i Neapel och bosätter sig i en stor våning i Florens. Men hon känner sig underlägsen sin make och hans familj. Det är 1970-talet och de befinner sig mitt i en begynnande kvinnofrigörelse och stor politisk oro.

Återigen sugs jag in i denna berättelse. Jag behöver inte läsa många sidor innan jag är fullständigt fast och läser med en rasande fart. Jag har funderat på vad det är som gör dessa böcker så intressanta. De är egentligen ganska långsamma och det är inte speciellt mycket action, men ändå känns det aldrig tråkigt att läsa. Jag berörs väldigt starkt av de båda kvinnornas liv och av alla de andra människornas liv. Det fullständigt myllrar av karaktärer i Ferrantes böcker, men det känns ändå som att alla har en speciell uppgift att fylla, de är inte där av en slump, alla tillför något till berättelsen. Jag slår ihop boken och längtar direkt efter att få läsa fortsättningen. Men jag vet inte när The story of the lost child kommer på svenska. Jag hoppas det blir snart, annars får det bli den engelska översättningen.


Monika

Den som stannar, den som går hos Adlibris/Bokus/CDON

söndag 22 januari 2017

Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren av Karin Bojs och Peter Sjölund


Jag har tidigare läst Min europeiska familj de senaste 54 000 åren av Karin Bojs. Jag var sedan och lyssnade på ett föredrag med Karin Bojs på Halmstads stadsbibliotek. Karin berättade under en intensiv timme väldigt spännande och medryckande om boken och människornas vandringar och förflyttningar genom årtusendena. Nu har jag också läst Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren. Boken har Karin Bojs skrivit tillsammans med DNA-släktforskaren Peter Sjölund.

Läsaren får följa de tidigaste invandrarna i Skandinavien och det som vi idag kallar Sverige. De första anländer när istäcket börjar smälta och är en slags vandrande jägarfolk. Med hjälp av DNA har Karin och Peter kartlagt deras ursprung och deras anknytning till nu levande män som DNA-testar sig. Boken följer Y-kromosomen som bara ärvs på den manliga sidan. Genom de 11 000 åren visar författarna på de olika inslag av invandrare som påverkat våra rötter. Samtidigt ges också en snabb historisk återblick på de olika tidsåldrarna från stenålder, bronsålder, järnålder och fram till våra dagar. Tidigare historiska antagande bekräftas eller dementeras med hjälp av DNA-forskningen.

Den här boken är minst lika intressant som Min europeiska familj de senaste 54 000 åren. Här får vi en mer detaljerad bild av svenskarnas bakgrund och historia. Vi är alla uppblandade med gener från många olika geografiska områden och någon genuin ”svensk” finns egentligen inte. Framförallt tillhör vi alla en invandrande befolkning. Något som vi bör tänka på när diskussioner om vad som är svenskt eller inte förekommer med mer eller mindre grumliga baktankar.

Jag blir väldigt sugen på att DNA-testa mig och på det sättet få en tydligare bild av mitt eget ursprung.  Jag har under många år släktforskat och näst intill kartlagt alla mina olika grenar tillbaka ner till 1600-talet, men där är det stopp eftersom jag inte kommer längre i kyrkböckerna. Med DNA-test skulle jag kunna få en betydligt längre historiebild.


Monika

Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren hos Adlibris/Bokus/CDON

torsdag 19 januari 2017

Mumiens skatt av Monika Häägg


I morgon är det premiär för min nionde boktitel Mumiens skatt. Den är tredje delen i barnboksserien Monsterjägarna. Det två första heter Grevens slott och Varulvens spår. Jag upphör aldrig att förundras över känslan som uppstår med att hålla i en ny bok, och nu har jag fått uppleva det igen. 

Mumiens skatt handlar också, som de två första, om barnen Siri, Erik och Viktor. Den här gången är det höstlov och en mumie har blivit stulen på stadens museum. Professor Jonesson är upprörd och barnen vill hjälpa till att leta efter tjuven. Men först måste de göra ”Bus eller godis” för det är Halloween. Nästa dag har det blivit ett nytt inbrott och den här gången är ett värdefullt smycke stulet. Men är det verkligen en tjuv?

Den här bokserien är skriven för barn i åldern 6 – 9 år. Jag har bemödat mig om att skriva spännande, precis så som jag ville ha böckerna när jag lärde mig att läsa. På min tid var det de spännande böckerna om äventyr som fick mig att traggla mig igenom böckerna och få ett ”driv” i läsandet. Jag upptäckte hur fantastiskt det är att läsa och vilka nya världar som öppnar sig bara genom att ta en bok och starta att läsa. Jag blev en ”läsare” och det har jag aldrig slutat att vara. Ganska snart i min karriär som läsare blev det inte bara äventyrsböcker utan jag gled in på helt andra berättelser. Men om jag inte haft de där spännande böckerna, så hade jag kanske aldrig hittat den fantastiska bokskatten.

Mumiens skatt går bra att läsa själv, för den som nyligen lärt sig läsa, eller att läsa högt tillsammans med någon vuxen.


Monika

Mumiens skatt hos Adlibris/Bokus

lördag 14 januari 2017

Walden av Henry David Thoreau


Jag har länge tänkt att läsa Walden av Henry David Thoreau (1817–1862), och nu har det äntligen blivit av. En klassiker med stort K. Boken utkom redan 1854 och har sedan dess utkommit i många upplagor och översättningar.

1845 startar författaren Thoreau ett experiment. I kanten av den lilla sjön Walden i närheten av Concord i Massachusetts bygger han en liten enkel stuga och lever sedan under två års tid på det som han själv kan åstadkomma med sina händer. Han hugger ned några träd, och han odlar potatis, majs, råg och bönor. Hela tiden med utgångspunkten i att inte odla mer och inte arbeta mer än vad som är nödvändigt för hans egen överlevnad. Han fiskar i sjön och han iakttar naturens växlingar. I boken beskriver han ett år från sommar till nästa sommar. I berättandet ingår hans filosofiska tankar om livet och hur vi lever våra liv.
En kopia av Thoreaus lilla hus i Walden
Jag fångas starkt av den här berättelsen, och inser att jag långt tidigare är påverkad av Thoreaus tankar. Många har inspirerats av hans tankar och sedan fört dem vidare.  Bland annat Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Leo Tolstoj och Tomas Tranströmer. Att leva enkelt och anspråkslöst och ändå finna glädje i det som sker, att varje dag se de små under som ligger som pärlband runtomkring dig, att inte sträva efter mycket utan finna glädjen i det lilla. Att vara en fundersam iakttagare och ta vara på livet och leva varje stund betyder inte att du måste arbeta för att fylla ditt liv med saker och ting. Fundera över om verkligen det är mödan värt att ständigt arbeta för nya rikedomar.
Thoreaus tankar är märkligt levande efter mer än etthundrafemtio år. De går inte att sammanfatta på några få rader. Läs boken och funder över dina egna val i livet.


Monika

Walden hos Adlibris/Bokus/CDON

lördag 7 januari 2017

Droppar i folkhavet av Maria Sandel


Jag har läst Droppar i folkhavet av Maria Sandel. Den utkom redan 1924 och författaren är en av de första kvinnliga arbetarförfattarna i Sverige. Sandel var född 1870 i Stockholm och avled, endast 56 år, 1927. Hon skildrar sin egen vardagsmiljö med realistiska interiörer från kvinnliga arbetares liv och hem.

Droppar i folkhavet handlar om den unga arbeterskan Gerda Spant som blir sviken och lurad av en man och gravid står utan varken kläder eller hem.  Hon söker sig som inackorderad hos den äldre kvinnan fru Hägg, som också har en alkoholiserad son, som är sjuk i tuberkulos. Tillsammans bildar de tre en udda familj som strävar efter att ändå hitta ett drägligt liv.

Jag har inte tidigare läst några böcker av Maria Sandel, men hennes Droppar i folkhavet blev en positiv överraskning. Sandel beskriver livet och miljöerna, bland fattiga människor i Stockholms tidiga 1920-tal, på ett målande och hjärtknipande sätt. En tid som ligger knappt hundra år tillbaka, men för oss nutidssvenskar är mycket främmande. Många har säkert sett den mycket välgjorda serien Fröken Frimans krig, som tidsmässigt utspelar sig i ungefär samma tidsålder som Sandels bok, men kvinnorna runt kooperativet Svenska Hem befinner sig i en samhällsklass som är långt ifrån den fattigdom som beskrivs i Droppar i folkhavet. I Maria Sandels text kliver de fattigaste kvinnorna fram och berättar sin historia, som mitt i eländet innehåller förvånansvärt mycket solidaritet. Det här tidsdokumentet är väl värt att läsas.


Monika

Droppar i folkhavet hos Adlibris/Bokus/CDON

tisdag 3 januari 2017

Utflykt av Bo Lindblom


Världen är full av samband” står det på baksidan till Utflykt av Bo Lindblom. Jag köpte boken genom ett möte som nog kan kallas för ett samband. Under hösten har vi varit några författare som samlats, på Café Strandgatan i Halmstad, en gång i månaden. Vid ett sådant möte presenterade Bo en del av sina böcker, och jag blev intresserad av Utflykt. Bo är bosatt i Laholm och har under sitt liv inte enbart varit författare utan också stridbar förespråkare för mänskliga rättigheter och som ordförande i Amnesty aktivt vigt sitt liv åt människors rätt att fritt få uttrycka sig.

Utflykt är en skönlitterär berättelse om en slags livets resa. Linda Stenfelt, eller Rosalind som hon också kallas för, lämnar i början av boken sin make och deras gemensamma hus i Laholmstrakten. Utan någon förklaring försvinner hon bara, och reser till Joshimath i Uttarakhand i Indien. Hon gör en slags utflykt, hon flyr från ett liv hon inte längre vill leva. Hennes dotter är vuxen och studerar i London. Hon är äntligen fri att starta om sitt liv. Tjugo år tidigare har hon lämnat Indien, där hennes förste man dog, nu återvänder hon för att starta ett kvinnokooperativ som tillverkar trasmattor. Men Linda återvänder också till sitt barndoms Högbränna i Jämtland. Hon söker i sitt förflutna, som innehåller många dolda hemligheter. Det finns kopplingar mellan Halland, Jämtland och den indiska delstaten Uttarakhand.

Precis som jag trodde när jag köpte romanen av Bo, så passade den här boken mig. Dels älskar jag att läsa om dolda hemligheter. Att läsa och söka i det dunkla förflutna som en gång varit. Där finns vissa likheter med Simma med de drunknade, som jag läste ganska nyligen. Den här boken tangerar både släktforskning och utforskning av världen, både i det stora och det lilla. Det märks att Bo har stor kunskap  om Indien och sin omvärld. Jag inser att jag själv däremot har en stor okunskap om Indien. Detta gigantiska land, med enorma mängder människor. Eftersom jag är nyfiken av mig, så väcker boken ett intresse för att ta reda på mer. Jag hoppas att den hittar fram till många läsare.


Monika

måndag 26 december 2016

Simma med de drunknade av Lars Mytting


Jag har fått många tips från olika personer om romanen Simma med de drunknade av den norske författaren Lars Mytting. Författaren som också är journalist utkom för några år sedan med boken Ved

Simma med de drunknade är en slags släktkrönika som handlar om den norska släkten Hirifjell. 1971 omkommer Edvard Hirifjells föräldrar i en tragisk olycka i Frankrike. Edvard växer upp hos sin morfar på en gård i Norge, men när morfar dör tjugo år senare rullas en märklig historia upp. En historia som har koppling både till första och andra världskriget, till den franska kommunen Authuille i Somme och till Shetlandsöarna. Den unge Edvard blir tvungen att ge sig iväg ut i Europa för att finna svaret på varför hans föräldrar dog.

Det här är en välskriven och mycket spännande roman. Lars Mytting har ett vackert språk, men också en förmåga att genom dolda hemligheter locka läsaren att fortsätta vända blad för att få svaret på denna märkliga historia. Det här är absolut en av de bästa böckerna jag läst under 2016.


Monika

Simma med de drunknade hos Adlibris/Bokus/CDON

tisdag 20 december 2016

Nya kartor ska ritas av Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg


Jag har tidigare läst Ingenting märkvärdigt har hänt och Det vetefåglarna av Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg. Nu har jag också läst Nya kartor ska ritas, sista och avslutande delen i författarduons trilogi.

Nya kartor ska ritas kallas, liksom de två första delarna, för en promenadroman. I sista delen blir det stora omvälvningar för de två huvudkaraktärerna och pensionärerna Iris och Sigrid. De två kvinnorna, som älskar att besöka nya konditorier och bagerier, har varit oskiljaktiga i de två första böckerna. Livet har levts i en slags promenadtakt. Men Iris har träffat en man som heter Karl och numera får Sigrid dela sin vän med hennes nya kärlek. Kanske borde även Sigrid träffa någon? Chansen finns när hon av en händelse stöter på den charmige Hans-Uno, men är han så väldig trevlig som han först verkar? Och vill verkligen Sigrid släppa in en man i sitt liv? Iris står också inför svåra beslut och Nya kartor ska ritas blir en omvälvande tid för de två vännerna.

Den här trilogin har bara blivit bättre och bättre för varje bok som kommit ut och författarna avslutar verkligen serien med flaggan i topp. Det här är lättsamma, men ändå eftertänksamma böcker som ger läsaren en trevlig upplevelse. Att de utspelar sig på kända platser i Halmstad och Halland gör att igenkänningsfaktorn blir hög för mig som bor i dessa trakter. Jag hoppas verkligen att Angelica och Mymmel ger sig in i nya skrivprocesser och återkommer med nya, spännande skrivprojekt.


Monika

Nya kartor ska ritas hos Bokus

lördag 10 december 2016

Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan



I den tredje och sista delen är allting frid och fröjd i Mount Polbearne, en tidvattensö med en svår vägpassage som emellanåt ligger under vatten. Den kreativa bagerskan Polly Waterford lever tillsammans med den tillgivna lunnefågeln Neil och Huckle, en amerikansk pojkvän, i en dragig fyr. Men strax före jul börjar det hända saker. Pollys bästa vän Kerensa är lyckligt gift med Huckles rike vän Reuben och nu väntar paret barn. Det är bara Kerensa som inte är helt förtjust, hon är nämligen inte säker på att Reuben är far till barnet. Huckle har dessutom friat och vill gifta sig, men Polly är osäker på sig själv.  Hon älskar Huckle, men vill hon verkligen gifta sig? Allt hon önskar sig är en lugn och fridfull jul, men istället blir det mängder med stressigt arbete och orosmoln som tornar upp sig på himlen.

Återigen måste författaren låta Pollys lyckliga värld gå över styr. Allt måste bli kaos och elände, så historian återigen kan byggas till en spännande berättelse. Är allt frid och fröjd blir det tråkigt att läsa. Det tar ett tag in i boken innan berättelsen riktigt tar fart, men sedan är den både spännande och väldigt mysig. Det här är en saga i nutid. Det händer de mest otroliga saker och givetvis slutar allt i ett lyckligt skimmer, precis som det ska vara i en äkta feelgood. En mysig julberättelse som passade bra att läsa så här några veckor innan den stora julhelgen.


Monika 

Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden hos Adlibris/Bokus/CDON

måndag 5 december 2016

Morgonstjärnan av Pierce Brown


Jag har tidigare skrivit om Rött uppror och Gyllene sonen av Pierce Brown. Nu har jag också läst Morgonstjärnan, tredje och sista delen i en riktigt spännande Sience fiction-serie.

Darrow växte upp som en av de Röda, de lägst stående, de som arbetar under slavliknande förhållanden i planeten Mars gruvor. I första delen ansluter han sig till rebellerna Ares söner och omformas till att likna de Gyllene, den härskande klassen. I slutet av andra delen blir han förrådd och fängslad och flera av hans närmaste vänner dödas. Tredje delen startar med att han sedan lång tid tillbaka hålls isolerad och fångad. Han bara väntar på sin avrättning. Allt hopp är ute och drömmen om en värld där alla människor är jämlika och inte uppdelade i klasser verkar omöjlig att uppnå.

Morgonstjärnan är minst lika spännande, om inte ännu mer spännande än de två första delarna. Jag har visserligen fortfarande en del emot våldsinslagen och jargongen som finns mellan de rebelliska och den något onödigt ungdomliga tonen, som inte känns trovärdig. Även i sagorna krävs en viss ålder för att upprorsmakare ska kunna leda folkmassor. Men berättelsen är så spännande att jag har överseende med detta. Det här är en välkomponerad framtidssaga med mängder av överraskningar för läsaren. Jag kommer på mig själv med att tycka det är en aning tomt när sista kapitlet är läst. Trots att jag haft trilogins huvudpersoner som sällskap i mer än femtonhundra sidor.


Monika

Morgonstjärnan hos Adlibris/Bokus/CDON

torsdag 1 december 2016

The lady in the van av Alan Bennett


Den engelska skådespelerskan Maggie Smith är en av mina favoriter. Nyligen såg jag filmen The lady in the van, där Maggie spelar en excentrisk gammal kvinna som lever sitt liv i en skåpbil. Eftersom filmen bygger på boken The lady in the van av Alan Bennett blev jag nyfiken och lånade den på biblioteket.

The lady in the van är en liten tunn bok, som innehåller två noveller. Titelnovellen utspelar sig från början av 1970-talet och ca femton år framåt. Den hemlösa kvinnan miss Shephard parkerar sin skåpbil framför författaren Alan Bennetts hus i London. Mellan den gamla damen och författaren uppstår en slags ofrivillig relation. I andra novellen som heter Fader vår får läsaren följa läraren Denis Midgley som tillbringar några dagar vid sin faders dödsbädd.

Jag blir verkligen inte besviken när jag läser de här två novellerna. Det hade annars varit lätt att tycka att novellen The lady in the van blir tråkig eftersom jag redan sett filmen, men Alan Bennets sätt att skriva ger historian nya dimensioner och den tragikomiska texten är helt underbar. Även den andra novellen har en komisk touch, trots den ganska sorgliga berättelsen. Jag blir verkligen nyfiken på att läsa mer av Alan Bennett.


Monika

The lady in the van hos Adlibris/Bokus/CDON

tisdag 22 november 2016

Sommar på strandpromenaden av Jenny Colgan


Jag har tidigare läst Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan. Nu har jag också läst fortsättningen som heter Sommar på strandpromenaden.

Romanen utspelar sig återigen i det lilla fiskeläget i Cornwall. Den energiska bagerskan Polly Waterford är lycklig. Hennes bageri går väldigt bra och hon har flyttat in i en fyr tillsammans med sin amerikanske pojkvän Huckle. Hos henne bor också den lilla lunnefågeln Neil, som envist stannat kvar hos henne trots att hon försökt att återförena honom med sin egen art. Allt är frid och fröjd när sommaren närmar sig. Plötsligt förändras allt när bageriets ägare Mrs Manse avlider och hennes släkt börjar ställa orimliga krav. Polly måste också skiljas från sin älskade lunnefågel och dessutom blir pojkvännen hastigt hemkallad till USA. Hela Pollys trygga och lyckliga värld vänds upp och ner.

I en sådan här roman måste givetvis huvudkaraktären tryckas rejält ner i skokängorna för att det återigen ska bli spännande att läsa om hennes kamp för tillvaron. Men Polly är så klart en envis person som aldrig ger upp och eftersom boken är feelgood så kan läsaren vara ganska säker på att allt kommer att sluta lyckligt. Boken är på det hela taget trevlig och mot slutet ganska spännande, men jag tycker att inledningen är en aning segdragen. Jag vet inte varför författaren envisas med att nästan i detalj berätta om vad som hänt i första boken. Jag vet redan vad som hänt och behöver inte uppdateras om första boken. När väl den biten är avklarad tar boken fart och den är sedan nästan lika trevlig och underhållande som Det lilla bageriet på strandpromenaden. Nu väntar nästa del i serien: Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden. Lämpligt nog för mig kom den ut på svenska i november och nu har jag fått en avisering från mitt bibliotek att den finns att hämta.


Monika

Sommar på strandpromenaden hos Adlibris/Bokus/CDON

lördag 12 november 2016

Det blå mellan himmel och hav av Susan Abulhawa


Författaren Susan Abulhawa föddes i Kuwait 1970 av palestinska föräldrar som var på flykt från Israel efter sexdagarskriget och hon är idag bosatt i USA. Det blå mellan himmel och hav är hennes andra roman.

Det blå mellan himmel och hav är en berättelse om en släkt som flyr från Palestina till Gaza 1948. Historian berättas av den tioårige Khaled som är svårt chockad efter ett israeliskt granatanfall. Han kommunicerar bara genom blinkningar, samtidigt som han rör sig genom de nästan sextio åren sedan 1948. Huvudpersonen är hans mormor Nazmiyeh, som föder en lång rad barn och under sitt liv får möta stor sorg och smärta, men ändå har en förmåga att finna glädje i vardagslivets vedermödor som flykting. Amerikanskan Nur kommer till Gaza för att hjälpa Khaled, och samtidigt hittar hon sitt eget ursprung.

Det här är en stundtals poetisk och vacker berättelse, men samtidigt en grym berättelse om den behandling som palestinier fått utstå under mer än femtio år av israeliskt maktutövande. Det är nästan ofattbart att människor ändå, mitt i detta kaos av förnedring och omänsklig behandling, fortsätter att försöka leva sina liv på ett så normalt sätt som möjligt. Susan Abulhawa har en fantastisk förmåga att återge känslor och berätta på ett inlevelsefullt sätt om denna förfärliga tid i vår historia. Hon har tidigare utkommit med Morgon i Jenin som blev en stor internationell framgång. Jag kommer säkert att läsa den romanen också.


Monika

Det blå mellan himmel och hav hos Adlibris/Bokus/CDON