Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

fredag 7 maj 2010

Avslutat De fattiga i Lodz


Jag har under de sista veckorna haft en låg aktivitet på mitt läsande. Flera av dagarna har jag inte läst något alls. Då och då uppstår sådana perioder. Det har varit mycket andra aktiviter och jag har kännt mig en aning pressad i mitt arbete med Isvintern. Jag har också varit delvis på resande fot.

För några dagar sedan avslutade jag emellertid De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Jag hade väntat i många månader i bibliotekets långa kö och nu har det äntligen varit min tur. De nästan 700 sidorna är en tung läsning. Jag visste att det var så. Jag har i perioder läst mycket om gettot i Lodz och dessutom dramatiserat Zenia Larssons bok, som handlar om hennes egna upplevelser från den tiden. Men trots detta blir jag återigen slagen av den grymhet och fullständiga avsaknad av empati som präglade tyskarnas behandling av judarna.
Ändå är det hoppet som är ledstjärna i boken. Att aldrig ge upp, mycket starkt symboliserat i de sista sidorna där en undangömd och kvarglömd människa med mycket stark vilja överlever fram till dagen när ryssarna tar över. Att i det ögonblicket bli skjuten ger en stark sammankoppling med vad som hände i gettot när det i augusti 1944 tömdes och samtliga deporterades till förintelseläger. Bara några få överlevde. Det enda jag har att invända mot boken är att texten är onödigt krångligt formulerad. Gång på gång får jag läsa om meningar för att få ett sammanhang och detta gör att drivet i läsningen saknas.
Sammanfattningsvis vill jag ändå ge berömmelse åt den starka texten och det arbete som Sem-Sandberg lagt ned på en mycket omfattande bok.

2 kommentarer:

  1. Jag står också i kö på boken. Jag både vill och inte vill läsa den. Vissa perioder klarar jag inte av den verklighet som den slags böcker speglar.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker också att det är oehört tungt och svårt att läsa böcker som handlar om sådant som varit en grym verklighet för människor. Men i allt detta finns också viljan att försöka förstå och att låta dessa människor, likt skuggor från det förflutna, kliva fram och berätta sin historia.

    SvaraRadera