Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

tisdag 31 januari 2012

Och i wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink

I november fick min make Ulf, Hallandspostens kulturpris. Det delades ut på ”En kväll för boken” på Halmstads Teater. Under den kvällen medverkade ett flertal författare, som jag har skrivit om här.
En av författarna var Elisabeth Åsbrink som berättade om Och i Wienerwald står träden kvar.
Hon gjorde ett väldigt bra och intressant framförande. Jag passade därför på att ge min svärmor Elisabeths bok i julklapp (med en liten baktanke - sedan kan jag låna den och läsa den själv)
Nu har jag läst boken och är förvånad över att jag återigen berörs så mycket av en ny historia från tiden med förintelsen av judar. Men kanske det är så, att för varje ny historia är det en ny människas öde som blir belyst. 6 miljoner människor som försvann i koncentrationslägren är en abstrakt siffra. Det är bara när du möter ett av dessa människoöden som du verkligen kan förstå.
Otto Ullman kom som flyktingbarn till Sverige genom den hemliga barntransport som genomfördes på initiativ av den svenske ärkebiskopen. Elisabeth Åsbrink visar hur svensk flyktingpolitik styrdes av arbetsmarknadens krav och ger oss en bild av ett Sverige som var präglat av judehat.
Ottos föräldrar fick inte komma till Sverige. De stannade i Wien och blev så småningom deporterade till Theresienstadt och därefter skickade med några av de sista järnvägstransporterna till förintelsen. Nästan varje dag skrev föräldrarna brev till Otto. Brev som han bevarade och noggrant lämnade efter sig i buntar. I Sverige blir den ensamme flyktingpojken dräng på familjen Kamprads gård. På så sätt blir han också vän med Ingvar Kamprad, trots det judehat som råder i familjen.
Elisabeths bok om Otto är lättläst och mycket berörande. Jag förstår att hon fick Augustpriset för årets svenska fackbok.

Monika

lördag 28 januari 2012

Inspirerande författarmöte - eller som Christina sa: En blandning mellan stjärnorna på slottet och Blåkulla

Jag är precis hemkommen från ett mycket trevligt författarmöte.
I nya vänners lag kallar vi oss. Vi är fyra författare, Åsa Storck, Christina Nyrell , Inga Holm och jag. Under fredagen och lördagen träffades vi hemma hos Christina som bor ca.1,5 mil från metropolen Ullared.
För mig betydde resan också att jag gav mig ut på vintriga skogsvägar. Vilket inte precis är min melodi, men vill man mötas så får man ta tag i skogsvägsfobin, och det gjorde jag. På vägen dit blev jag helt fascinerad av alla dessa små kyrkor som ligger som juveler i de små byarna. Drängsered, Krogsered, Ätran, Köinge, Gunnarp o.s.v. Stannade vid kyrkan i Drängsered och tog en bild, men jag tror att kyrkan i Köinge var den vackraste.
Christina bor underbart vackert vid en sjö. Så det blev sjöutsikt från altanen som vintervärmdes med en sprakande kamin.Här skulle det blivit fler bilder, men där fick jag tji för den tekniken på bloggen slutade att fungera. Alltså får vi nöja oss med en kyrkbild!
Åsa Storck är författare till en mängd barnböcker. Den första kom ut redan i början av 90-talet och heter Lovisa vill bli dirigent. Tillsammans med Christina Nyrell har hon också utkommit med fyra böcker under 2010-2011. Inga Holm är författare och illustratör. Hennes böcker om älgen Gruffe är mycket uppskattade. (Inga brukar jag också dela monter med på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg).
Det blev en hel del berättande om våra respektive liv och författande. Där av den något underliga rubriken.
Har jag övervunnit skogsvägsfobin?
Njaa, jag vet inte…

Monika

onsdag 25 januari 2012

Nu har Monika Häägg fått en ny webbsida

Det här har legat länge på min dagordning. En ny webbsida! Men det är mycket som skall ordnas och fixas så idéerna om en ny webbsida har hela tiden halkat ned i prioriteringen.
Nu är i alla fall webbsidan klar. Det känns bra att samla mitt författande och allt annat skapande på en egen sida.
Min blogg här, tankarar om böcker och kultur, kommer jag att fortsätta skriva. Att skriva blogg är väldigt roligt och stimulerande, så de slutar jag inte med i första taget. Webbsidan kommer bara vara ett komplement till det som jag skriver här.
Gör gärna ett besök på monikahaagg.se

Jag får nästan varje dag många positiva och trevliga recensioner på olika bokbloggar.
Här är länkar till några som skrivit under den senaste tiden.
Tova på Bokugglan.blogspot.com har skrivit om Solbarnet, första boken om Fry, och Britt-MarieBimsblogg.wordpress.com har skrivit om Isvintern, tredje boken om Fry.

Monika

måndag 23 januari 2012

Kulturias kafé med Susanna Hillbom och Thomas Häägg




Nu kan det avslöjas.
På första Kulturias kafé 2012 var det Susanna Hillbom och Thomas Häägg som var hemliga gäster.
Susanna är en mångsidig kulturmänniska. Hon har under många år skrivit poesi och tävlat med Poetry Slam. Hon sjunger till eget gitarrackompanjemang, målar i olja och är emellanåt konferencier i olika sammanhang. Bl. a var hon kvällens ledsagare när Hallandsposten hade ”En kväll för boken” på Halmstads Teater i november. Susanna sjöng och läste sina dikter.
Thomas gjorde ett bejublat Stand-up comedy-framträdande. Han är inte bara min son utan har också gjort layout till omslagen på mina böcker om Fry. Han har arbetat med teaterteknik och arbetar nu med PR till teaterföreställningen Solbarnet, som har premiär den 14 juli.
Under kvällen delades också ut det fina priset ”Årets gyllene morot” som konstnären Helge Öhrn har skapat. Den här gången gick priset till Sarah Johansson för hennes insatser för Halmstads Kvartersteater under 2011.
Min insats under Kulturiakvällen var, som vanligt, att vara konferencier och sammanhållande länk, samt att göra ett eget framträdande med sånger till gitarr. Den här gången blev det bl.a. hyllningssången till den Egyptiske faraonen Echnaton. Han som skrev dikter till solens ära. Ord som är ristade i sten och fortfarande finns kvar efter mer än 3 000 år.
Sången inleds så här:

Slå upp dina ögon se
Solen är här
Ifrån mörkret
hon återvänder.
Glimmar med sitt gyllne ljus
Är det ett mirakel
Som en smeksam uppmaning
till dig.


En sång som jag skrev på 90-talet. Känns bra att plocka fram nu när solen återigen vänder sig mot oss, och det sakta blir ljusare.
På bild syns också Sarah Johansson som också deltog i Teater Impro som gjorde ett litet framträdande under kvällen.

Monika

torsdag 19 januari 2012

Kulturia i vårgrön klänning


Men hej vad veckorna går fort!
Redan den tjugonde januari i morgon och jag tyckte nyss att det var nyårsafton!
På söndag den 22 januari är det årets första Kulturias kaféKulturhuset i Halmstad.
Jag sjunger och spelar gitarr samt berättar ett och annat, som vanligt, och Peter Björk kåserar.
Sedan är det Två nya hemliga gäster ( avslöjas inte förrän på söndag).
Som kan beskådas på bilden har Kulturia fått nya kläder. Vårgrön klänning och något mer rosig om kinderna. En klar uppfräschning!
Monika

tisdag 17 januari 2012

Fyrtornet i Son-Li av Martin Widmark



Tyko Flores äventyr heter en trilogi som jag berättat om i ett tidigare blogginlägg. Då hade jag läst första boken som heter Den dansande djävulen. Nu har jag också läst andra delen som heter Fyrtornet i Son-Li.
Serien är skriven av Martin Widmark och handlar om Tyko och hans resa genom tre världar. I första delen lever Tyko som barnarbetande grävling i en gruva. Tillsammans med många andra barn utför han de farligaste uppdragen i de trånga gruvtunnlarna.
I andra delen flyr Tyko och hans vän Julius genom en port till den andra världen där det bland annat finns två solar och två regnbågar. Genom resan i dessa världar kommer Tyko närmare sitt ursprung .
Serien är välarbetad med fantastiska illustrationer av Henrik Tamm.
Jag ser framemot att läsa Polyhymnias guld som är sista och avslutande boken i serien.

Monika

söndag 15 januari 2012

Fem söker en skatt och vårtecken


Nu är jag tillbaka igen.
Efter en vecka som gästbloggare hos Barnboksnätet är jag nu tillbaka på min egen blogg. Besök gärna barnboksnätets blogg och läs mina inlägg.
Under veckan har jag också läst Fem söker en skatt av Enid Blyton. Efter att jag sett filmen om hennes liv så var jag väldigt sugen på att läsa en av de gamla favoriterna. Det blev första boken om de berömda fem kusinerna. Vilken märklig känsla att läsa boken igen! Så välkänd. Det var som om jag kom ihåg nästan varje mening. Kändes som om det var alldeles nyligen jag läste boken, men det har passerat mer än 45 år. På bilden syns det hur sliten boken är. Ryggen är nästan helt borta och sidorna hänger i tunna trådar.
Och nu över till något helt annat…
I går blev det lite vårtecken. Solen lyste från en klarblå himmel och talgoxarna sjöng sitt välbekanta vårljud ifrån nästan varje buske och träd. Mina forsytiakvistar, som jag plockade in från trädgården förra söndagen, börjar slå ut. På kvällen är det, här hos mig i Halmstad, 30 minuter ljusare på kvällen och nästan 10 minuter på morgonen.
Det finns hopp om en vår.

Monika

lördag 7 januari 2012

Julen är slut - startar nya året som skribent hos Barnboksnätets blogg

Julen är slut och julsakerna har förpackats i sina lådor. Där får de ligga och drömma om nya jular. I december kommer de att lyftas upp igen. Om andan faller på hos den som är julsaksuppsättare. Vilket brukar vara jag.

I nästa vecka kommer jag inte att skriva på min blogg.
Jag är istället veckans bloggare hos Barnboksnätets blogg. Där kommer jag att skriva inlägg under hela veckan. Barnboksnätet är ett nätverk för barn- och ungdomsboksförfattare i väst och vi brukar träffas ungefär en gång per månad i Göteborg. Tillsammans har vi också en blogg. Så vill du läsa vad jag skriver så besök http://barnboksnatet.blogspot.com/ Mitt första inlägg blir på måndag.
Bilden är delar ur barnboksnätet. Foto Ola Kjelbye.

Så här i början av året har jag fått några bra recensioner av mina böcker.
Det är Bokblomma.com som läst Isvintern, tredje boken om Fry och Bims blogg som läst Månguden, andra boken om Fry.
Så här skriver de bl.a.
Boken är en spännande ungdomsbok som utspelar sig under bronsålder. Som yngre var jag särskilt förtjust i historiska barn- och ungdomsböcker och den här kan jag fortfarande läsa med god behållning. I Isvintern vävs både spänning, kärlek och historia ihop på ett fint sätt.”
Blir alltid glad för positiva ord om mina böcker.

Jo, en julsak finns kvar: Julgranen, men den åker ut i morgon… eller kan man kalla granen för en julsak? Tyvärr hamnar den inte i en låda utan i trädgården. Där får den vänta tills trädgårdsvagnen skall tömmas i mars. Granen slutar sitt liv i en kompost. Lite synd på sitt sätt att den skall ut. Finare gran har jag nog aldrig haft. Den har inte släppt ett barr!

Nu säger jag tack och hej från mig.
Återkommer om en vecka!

Monika

onsdag 4 januari 2012

Det medeltida Skåne - En arkeologisk guidebok av Peter Carelli

I mitt sökande efter historisk kunskap hittade jag, för ett tag sedan, en mycket intressant bok om Skåne. Jag har genom denna bok kommit ett stycke närmare den historiska tid och miljö som jag söker till mitt nästa bokprojekt. Kanske kommer min nästa roman att utspela sig i Skåne? Jag får se, just nu samlar jag fakta och då har jag haft stor hjälp av denna bok.
Det medeltida Skåne är en arkeologisk guidebok som behandlar landskapet ur ett arkeologiskt perspektiv. Arkeologen Peter Carelli ger en bild av hur Skåne såg ut under medeltiden. Området var då en viktig del av det danska riket med Lund som kyrkligt och kulturellt centrum.
I boken är beskrivet Skånes kristnande och medeltidens religiösa liv. Borgar och den specifika stadskultur som växte fram under medeltiden och enskilda städer visas.
Boken är intressant och innehåller många fina färgfoton på borgar, ruiner, kyrkor och föremål.
I samma serie finns också Det medeltida Västergötland och Det medeltida Östergötland.
Boken går utmärkt att använda som tips för utflykter i det Skånska landskapet.

Monika

tisdag 3 januari 2012

En film om Enid Blyton - Författaren av de berömda Fem-böckerna



Jag brukar inte se så mycket på TV, men i går kväll såg jag en TV-film om Enid Blytons liv. Enid skrev de berömda Fem-böckerna som jag älskade att läsa när jag var barn, så den här filmen ville jag inte missa.
Enid föddes 1897 i London och dog 1968. Hon började skriva böcker på 20-talet och hade en fantastisk bokproduktion på totalt 600 böcker som är översatta till nästan 90 språk.
I filmen framställs hon som en självupptagen person som bara läste beundrarbrev och ägnade sig åt sitt skrivande. Hon fick två barn och dottern Imogen har senare sagt om sin mor att hon var ”utan ett spår av modersinstinkt. Som barn såg jag henne som en rätt hård auktoritet. Som vuxen tycker jag synd om henne”.
Fortfarande säljer hennes böcker bra. Enligt filmens slutord 8 miljoner om året.
Det är inte dåligt för en författare som varit död i mer än fyrtio år!
Filmen om Edit heter Den sanna Enid Blyton med Helena Bonham-Carter i huvudrollen. Den sänds i repris idag SVT2 kl. 15.00.
Bilden är Enids hus, The Old Thatch, en 1500-talsstuga som hon själv beskrev som ett sagohus.

Monika