Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

lördag 23 augusti 2014

Kulturdagboken av Elisabeth Jönsson


Jag har skrivit många tankar om kultur och min syn på vikten av ett eget skapande. För några år sedan berättade jag också här på bloggen om Berika och värna livet: tio uppdrag för skaparglädje och själslig inspiration av Elisabeth Jönsson.

För en tid sedan köpte jag också hennes senaste utgivning Kulturdagboken – Mina personliga anteckningar.

Boken är en slags dagbok med utgångspunkt i kultur och eget skapande. Det är jag själv som läsare som kan anteckna om mina upplevelser och reflektioner. Jag kan föra anteckningar om en föreställning, en utställning, en konsert, en plats jag besökt, en resa, en bok jag läst eller något annat som jag själv bestämmer.
Vad ger en resa för tankar? Vad har berört dig? En vacker naturplats eller ett speciellt café?

Den här dagboken blir som en personlig bildningsresa. De förtryckta rubrikerna är tänkta att fungera som hjälp till vidare reflektioner. Det viktiga är ändå att du själv, som dagboksskrivare, bestämmer vad som är viktigt för dig och hur du reflekterar över kultur och skapande.

Jag vill likna boken vid en slags inspirationskälla, ett sätt att skriva önskelistor och tips om litteratur och kulturevenemang som jag kanske någon gång kommer att besöka. En slags framtidsdröm, men också minnesanteckningar över mina egna upplevelser.

En trevlig och inspirerande bok som kan användas av både ung och gammal. Jag kan tänka mig att den också är lämplig att använda i skolor, som ett underlag för att utvidga elevernas ibland allt för skrala kontakt med kultur, i både studier och sitt eget personliga liv.
Besök gärna Elisabeth Jönssons fantastiska sida Punctum saliens.
 
Monika

måndag 18 augusti 2014

Tre gälder i England av Mats G. Larsson


I min jakt på vikingatidens människor och deras liv har jag läst Tregälder i England av Mats G. Larsson. Boken har också underrubriken: I vikingars kölvatten över Nordsjön.

I boken berättar Mats G. Larsson, med utgångspunkt i svensk runsten, om vikingarnas ständigt återkommande erövringståg till England. Tiden är omkring år 1000, men han ger också en bakgrund i äldre härjningståg. På en runsten står berättat om Ulf, som har tagit tre gälder i England, det vill säga att han farit över Nordsjön minst tre gånger och kommit hem med mängder av rikedomar.

Det här var slutet av vikingatiden och dessa nordiska krigare hade blivit mer och mer sökande efter makt. De var väl beväpnade och skickliga krigare. Inte några skäggiga busar som drog in över Englands kuster lite som det behagade. Nej, troligtvis var dessa resor mycket välplanerade och gav också god utdelning. De engelska kungarna betalade bra för att slippa bli överfallna, men vad hjälpte det, snart var de nordiska krigarna tillbaka och krävde nya gälder. Det blev som en slags utpressning. Stora mängder engelskt silver hittade vägen över Nordsjön, till både Norge, Danmark och Sverige.

Det måste ha varit en väldigt orolig tid för människorna som levde i England. Ständigt återkommande horder av krigare, som dödade och skövlade. Den här tidens vikingar var kristnade och döpta, men de betedde sig verkligen inte som några helgon. 

Monika

måndag 11 augusti 2014

Vikingatidens härskare av Anna Lihammer


Vikingatidens härskare av Anna Lihammer är en faktabok som utifrån aktuella utgrävningar och senare forskning ger en spännande och mångskiftande bild av hur människor levde och bodde. Jag har tidigare skrivit om Arkeologiska upptäckter som också har Anna Lihammer som författare.

Vår bild av vikingar är ofta att de var barbariska vildar. En slags sjörövare med yxor och stora skägg. Men den bilden stämmer dåligt med hur det egentligen var. De flesta var fredliga bönder och långt ifrån plundrande härtåg.
I boken får vi på ett målande och väl beskrivet sätt följa hur människorna bodde och levde sina liv. De storslagna hallarna, som den tidens aristokrati byggde, var ett slags monument över makten.  Vi får också läsa om de praktfulla begravningarna och att de rikast utsmyckade tillhörde kvinnor, som hade minst lika hög position som männen. Den tidens kvinna hade stor betydelse i samhället, och kanske innebar införandet av kristendomen en sämre tid för kvinnorna.

Det här är verkligen en väldigt spännande bok. En bok som tar bort den nationalromantiska bilden av vikingen, den som skapades på 1800-talet i ett försök att visa på Sveriges forntida storhet.
Vikingarna var kreativa och duktiga människor och förmodligen väldigt påhittiga. De var dessutom öppna för influenser från andra delar av världen. De tog gärna in en annan religions gudar, och blandade i sin egen uppfattning. Det var ett föränderligt samhälle, som med god vilja blandade sin egen kultur med andras. Musik, mat, kläder, smycken, gudar etc. vittnar om en vilja till möte. Vikingarna plundrade, men de var också handelsmän och brobyggare, och i detta samhälle hade kvinnan en stark betydelse.

Monika

måndag 4 augusti 2014

Norges konungasagor av Snorre Sturlasson


Jag har lånat en dyrgrip på biblioteket, Norges konungasagor av Snorre Sturlasson. Boken är en översättning av Emil Olsson från 1922. Det är flera tjocka volymer, och den jag tog med mig hem är del 2 som handlar om den norske kungen Olav Haraldsson. Han som efter sin död blev Olav den helige, ett helgon som gjort mycket avtryck även här i Sverige. När jag var liten gick jag på en skola som kallades för S:t Olofsskolan, och som i sin tur hade fått namn efter ett sjukhem som kallades för S:t Olofshemmet. I Halmstad finns också S:t Olofs kapell, beläget i Tylösand. Så nog har denne krigarkung gjort stora avtryck i vår historia, långt efter sin död.

I Sturlassons bok får läsaren följa kungen från ganska tidiga år. Redan som 12-åring lämnade han sitt hem i Norge för att dra i härnad, ett slags rövarresa som varade i över tolv år. Under dessa år deltog han som kämpe i många olika länder. Han hjälpte bland annat den engelske kungen att dra ner London bridge (sången om denna händelse tror jag de flesta av oss har sjungit någon gång!). Så småningom återvände Olav till Norge för att återta sitt rättmätiga rike och blev kung av Norge. Ett ganska löst sammansatt land som även innefattade Bohuslän. Under femton år regerade han, men avled vid slaget i Stiklarstad, och blev därefter helgonförklarad.
Lite kortfattat om denna historia som faktiskt är väldigt spännande att läsa. Jag var rädd för att språket skulle vara svårt, speciellt med en så pass gammal utgåva, men det har verkligen inte varit några problem.

Olavs möte med Ragnvald Jarl
Jag förundras över att denna rövarkung kunde bli ett så stort helgon.  Hans liv var ständigt fyllt av krig och död, emellanåt med många grymma detaljer i behandlandet av fiender och oliktänkande. När jag läser denna verklighetsbaserade saga (hur mycket som är verklighet och hur mycket som är saga är ju svårt att säga för Snorre skrev den flera hundra år efter Olavs död) så förvånas jag över hur lite helgon och hur mycket krigare och rövare denne man var. Jag undrar verkligen hur många som har en aning om vilken våldsam och krigisk man som låg bakom Sankt Olof.

Monika