Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

tisdag 30 december 2014

Året med ris och ros


Nypon vid Haväng september 2014

Det är väl nu i årets sista timmar som det skall summeras?

De stora händelserna fästs på anslagstavlan, och skålen med bra och dåligt vägs. Är vågen jämn, eller väger det över åt ena eller andra hållet.  

I mitt år finns både ris och ros.

I den bra skålen finns ett år av fred, frihet från sjukdom och mat på bordet.
Men var ligger i den dåliga?
Egentligen ingenting som är värt att vägas. Att jag lever på ganska små marginaler, efter svenska mått förmodligen kallat för fattigt, är egentligen inget negativt. Det är självvalt, och inte något jag blivit tvingad till, alltså skall det inte heller ligga i den dåliga vågskålen. Jag har ju faktiskt både tak över huvudet och mat på bordet.
Nej, för mig personligen, finns inget negativt.
Men, samhället och världen är fyllt av väldigt mycket missnöje. Det är så lätt att hata, att tycka illa om andra och andras åsikter.  Det är så lätt att döma, utan att veta. Det är så lätt att inte förstå.

Så vad önskar jag av 2015?

Att jag fortsätter vara frisk, att jag fortsätter vandra längs havet, att jag fortsätter skriva, att jag då och då sjunger, och aldrig ger upp det som jag älskar mest.
Men framförallt att människor oavsett religion, oavsett hur de gör eller hur de ser ut, får leva i fred och frihet, att alla får äta sig mätta, dricka rent vatten och har tak över huvudet.
Så lite, men ändå så svårt!

Ett gott nytt år!

Monika

fredag 26 december 2014

En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg


Jag har läst en väldigt söt liten historia som utspelar sig delvis i jultid.

En tid innan jul var jag en sväng inom stadsbiblioteket i Halmstad. Där gick jag förbi ett bord, som var dukat med jultema. Jag gick först förbi, men noterade på något sätt i ögonvrån en speciell titel, och bilden på omslaget. Efter några steg vände jag tillbaka, och lyfte upp romanen En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg.

Historian startar i november med snöstorm i Chicago.

Den medelålders och något sjuklige Oswald Campell går till sitt årliga kontrollbesök hos läkaren. Där får han veta att han tyvärr inte har mycket mer än ett år kvar att leva. Han har dåliga lungor, och läkaren råder honom att byta klimat, eftersom risken annars är stor att han inte ens kommer att överleva vintern. Oswald är sjukpensionär, och efter skilsmässa bor han på ett ungkarlshotell. Läkaren ger honom tips om ett pensionat på den lilla orten Lost River i Alabama. Genom slumpen hamnar Oswald inte på pensionat utan som inackorderad hos en kvinna och hennes gamla mor. Till sin förvåning tas han emot med stor glädje på den sömniga orten. Hans liv förändras radikalt, och en liten röd fågel har en stor betydelse.

Det här är en riktigt varm historia skriven av författaren till den något mer kända romanen Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café (som också blivit film). Den innehåller både glädje och sorg, kanske bara en aning för mycket tillrättalagd.  Visst kan livet förändras, och ingen kan vara helt säker på vad som kommer att hända, speciellt inte den hunsade och av livet märkte Oswald Campell.

Historian känns ändå väldigt trevlig att läsa i jultid

Monika

tisdag 23 december 2014

Jul med rotfruktsjansson och mycket böcker


Scenografin till Mumintrollens Jul med Kvartersteatern 1994

Jag har senaste veckan haft en förfärlig förkylning, som kan liknas vid influensa.

Feber, snuva, hosta och väldigt trött. Det glada julstöket kom alldeles av sig. Jag brukar alltid säga att jag gör det som är roligt till jul, absolut inga ”måsten”. Vill jag inte ha en gran, så blir det ingen gran, vill jag inte ta fram några tomtar så blir det inga tomtar.
Så hur blev det i år?
Jo, både gran och tomtar. De små rödluvade liven hade jag redan plockat fram innan sjukdomen, och granen lyfte min käre Ulf hem, och nu är den klädd.

Tidigare idag har jag gjort en rotfruktsjansson.

Faktiskt himla gott, och ett extra inslag ihop med den vanliga Jansson, som är en tradition, ganska svår att ta bort. Egensaltad skinka, och rullsylta har Ulf fixat, och senare i kväll kokar jag gluhwein och lite tomtedricka. Innan jag blev sjuk gjorde jag också för första gången en fläsksylta. Sedan har min svärmor hjälpt till med inlagd sill, leverpastej, köttbullar och grönkål (som är en gammal tradition här i södra Halland, och en av de viktigaste sakerna på julbordet!)

Så nu kan julen komma, allt är klart.

Det är ett väldigt roligt uttryck, det där att ”julen kommer”.

Tänker alltid på Tove Janssons lilla novell Granen, som finns med i samlingen Det osynliga barnet. I berättelsen blir mumintrollen väckta av en uppretad Hemul, som tycker att de inte skall ligga och sova när julen snart kommer.  Det är så mycket som måste göras, och skaffas till den där julen. Trollen tycker det låter hemskt, och alla är så stressade. För många år sedan gjorde jag Tove Janssons historia som teater, och kallade den för Mumintrollens Jul.

Det blå huset till föreställningen Mumintrollens Jul med Kvartersteatern 1994
Så passa på att läsa Granen, och passa på att läsa mycket böcker i jultiden. Se till att få lite lugn och ro, och försvinn in i boksidorna. En underbar avkoppling, som behövs när vintern är som mörkast!

Önskar alla en riktigt God Jul!

Monika

söndag 14 december 2014

Midvintervaka med Kaja och Tetra


Midvintervaka med Kaja och Tetra i Halmstad 12 december (Bild Inka Persson)

I fredags var jag på en helt underbar och mycket annorlunda julkonsert

med musikgrupperna Kaja och Tetra.
De båda grupperna möts i en konsert som de kallar för Midvintervaka.  En blandning av svensk folkmusik, gamla julsånger, samt musik från en rad olika länder.
Blandningen blir helt underbar. Vackra röster i stämmor, fiol, dragspel, kontrabas, cello och en lång rad slaginstrument gör en fantastisk kombination. Därtill också en del kloka ord och berättande.

Jag är nu helt uppfylld av denna konsert.

Precis vad jag behövde i den mörkaste tiden. Det kändes som att de rörde vid min bronsåldersådra, som att forntiden steg fram och blandades med nutiden. Firandets av Den längsta natten och Jol i min bok Isvintern var nära under denna kväll.

Gruppen Kajas musik har jag lyssnat på förut, och live vid en tidigare konsert här i Halmstad,

och CD-skivan med Midvintervaka köpte jag redan förra hösten. Några små musiksnuttar från Kajas musikalbum Rust hade jag också med på min föreställning Jag spelar min roll under förra hösten. Så det här blev verkligen lite av julafton för mig.

Jag har gjort ett smakprov från Midvintervaka.

Midvintertid, en av de vackra sångerna med text och musik av Camilla Åström som också spelar dragspel i gruppen Kaja. Till musiken kunde jag inte låta bli att göra ett kort bildspel. Jag hoppas att grupperna inte tycker att jag tagit mig alltför stor frihet. Jag vill bara ge en stor eloge till denna konsert!

Midvintervaka framförs också på Teater Aftonstjärnan i Göteborg under nästa vecka. Har du inte möjlighet att lyssna live, så köp deras CD.

Rekommenderas varmt!

Monika 

söndag 7 december 2014

Gjuta ljus och chokladkaka med rödbetor




Andra advent har jag bakat en chokladkaka med rödbetor.

Den blev mycket god och väldigt saftig, och med en härlig chokladsmak. Lyckad? Ja, det tycker jag. Recept kan du läsa här nedanför.

 

Under helgen har jag också gjutit ljus i glasburkar. 

Hela året har jag sparat ljusstumpar, och nu är dessa återbrukade.  Jag gillar tanken med återbruk, att inte slänga utan istället hitta finurliga nya användningsområden.

Hur gjorde jag?

Klipp bort alla svarta vekar (det blir annars svarta smulor och bitar i ljusmassan), slå sönder ljusen med hjälp av en hammare och inlindade i en gammal handduk, plocka bort den sista veken, smält ljusbitarna i en plåtburk som ställs i vattenbad, knyt fast nya vekar (finns att köpa på t ex Panduro) i en träpinne (blompinne, penna etc.) som hängs över kanten på en glasburk, och fyll burkarna med den smälta ljusmassan. Häll lite i taget, eftersom det annars bildas en håla. Burkarna kan sedan dekoreras efter tycke och smak.

Julljuset klart (ursäkta den suddiga bilden)

Recept chokladkaka med rödbetor.

1,5 dl olivolja, 1 ¼ dl flytande honung, 50 g mörk choklad, 250 g rödbeta, 3 ägg, 200 g vetemjöl, 2 tsk bakpulver, 5 msk kakao, en nypa salt, 1 msk kokosflingor. Ugnstemperatur: 180 g 25-30 minuter.

Värm oljan i en kastrull och tillsätt honungen och chokladen. Rör om tills allt har smält. Ta bort kastrullen från plattan. Tillsätt råa och rivna rödbetor. Vispa äggen i en skål och rör ner i smeten. Blanda de torra ingredienserna i en ny skål och rör sedan ner i smeten. Smörj en sockerkaksform (ca 20 cm i diameter) med lite olja. Strö kokosflingor på sidorna så att smeten inte fastnar. Häll smeten i formen och grädda tills kakan är mörk och sprucken ovanpå, ca 20-25 minuter. Ta ut kakan och låt den svalna 15 minuter innan den försiktigt stjälps upp på ett fat.
Kan serveras varm, men också kyld. Eventuellt med lite vispad grädde.

Monika

 

torsdag 4 december 2014

Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates


 

Jag har haft en pågående bok under hösten.

En roman som jag tänkt läsa länge, och som jag hittade på Stora Bokbytardagen i maj månad. Jag har tagit fram den ganska tjocka romanen i omgångar och sedan däremellan läst annat. Nu har jag läst klart Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates.

Romanen handlar om den tyskjudiska familjen Schwart

som kommer som flyktingar till USA i slutet av 30-talet. I New Yorks hamn föds dottern Rebecca och fadern, matematikläraren, letar arbete. Han blir dödgrävare och familjen får bosätta sig i det fuktiga och unkna huset, som är beläget på kyrkogården.  Den kuvade och bräckliga familjen förföljs, och allt slutar i en fruktansvärd tragedi. Som trettonåring lämnar Rebecca hemmet och blir så småningom hotellstäderska.

Det här är en roman om rasism och främlingsfientlighet.

En roman som in i minsta rörelse beskriver den fruktansvärda utsatthet som flyktingar får uppleva. USA var inget välkomnande land, liksom Sverige ofta inte heller är något välkomnande land.  Speciellt i dessa dagar med främlingsfientliga strömningar som försöker styra den demokratiska processen i en förfärlig riktning. Speciellt i dessa dagar känns Oates berättelse och ord, som om de handlade om något som händer i dag, fast det var så länge sedan.

Det här är inte första romanen jag läser av Oates,

men återigen bugar och niger jag för denna författare, som kryper in i människans mörkaste hörn, som lyfter upp det svarta i dagsljuset, och som har en otrolig förmåga att klä det i ord.
 
 
Monika