Odinsbarn av Siri Pettersen

 

Fantasy brukar inte stå överst på min lista,

men då och då hittar jag någon bok som jag läser. Odinsbarn av norska Siri Pettersen är en sådan bok.

 

Boken är första delen i en serie som går under namnet Korpringarna.

Huvudpersonen heter Hirka, och är femton år. Hon är inte som alla andra, för alla andra har svans, men det har inte Hirka. Hennes far har sagt att en varg bet av svansen när hon var ett spädbarn, men när hon snart skall göra Riten, som alla genomgår, berättar hennes far att hon är ett odinsbarn, en svanslös, någon som kommer från en annan värld. Myten säger att odinsbarn för med sig röta och död. Samtidigt startar oroligheter i landet, krig hotar och varelser, som knappast någon trodde fanns, stiger fram ur stenportarna.

Det här är en tjock bok på mer än 600 sidor,

och jag är väldigt glad att jag inte gav upp utan fortsatte att läsa, trots att jag inte tyckte det var särskilt spännande i de 300 första sidorna. Men, det här är en mycket välbyggd fantasyvärld, och det är mycket som skall placeras innan händelserna tar fart. Att öppna bokens dörr tog tid (jag brukar säga att varje ny bok har en dörr, som måste öppnas, det gäller bara att ha tålamod och inte ge sig), och läsaren får verkligen belöning. Mot slutet vill jag inte att den skall ta slut. Jag drar och drar på detta, som måste komma. Jag läser några sidor och lägger boken, gör något annat, men till slut läser jag sista sidan, och det blir tomt. Jag vill ha mer. Så när andra delen i Korpringarna, Röta, kommer på svenska till hösten, då kommer jag att hänga på låset. För övrigt så är författaren Siri Pettersen på Bokmässan i Göteborg, så passa på att lyssna till henne, om du ändå är där.

Monika

 

Odinsbarn hos Adlibris

Odinsbarn hos Bokus