Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

fredag 13 november 2015

Lågan i kvällen av Sven Edvin Salje


”Sven Edvin Salje (1914–1998) föddes i ett hantverkarhem i Jämshög i västra Blekinge. Han växte upp som den yngste av tre bröder i ett bokvänligt hem. Fadern dog när Salje var sexton år. Han fick arbete i byns största lanthandel. De tio åren bakom disken har Salje kallat sina universitetsår”.
Så står det skrivet som inledning i biografin på Saljesällskapets websida. Jag har nu läst Lågan i kvällen, fjärde delen i Saljes serie om familjen Loväng i Motorpa by. Som jag redan skrev efter jag läst Den söker icke sitt, tredje delen, så har Sven Edvin Salje blivit en favoritförfattare. Lågan i kvällen har bara förstärkt den tanken.

I fjärde delen har tiden gått och människorna i Motorpa har blivit äldre. Många unga har lämnat bygden och många äldre har fallit ifrån och lämnat jorden. Kjell Loväng och hans hustru Birgit kämpar och sliter med sin stora gård. Det har blivit allt svårare att få hjälp med dagsverken och gården är skuldsatt. De tre barnen lämnar gården för studier, något intresse att ta över och bruka jorden finns inte. Kjell grubblar över om han gjorde rätt som valde att stanna kvar i bygden. Hade inte han och Birgit haft det mycket lättare och bättre om de flyttat till Stockholm?

När jag läser de sista raderna i Lågan i kvällen längtar jag redan till Hem till havet, femte och sista delen i Saljes mäktiga släktkrönika om en bygd i förvandling. Jag gråter med den vackra skildringen av den gamla Inga Lovängs sista dagar i livet. Jag lider med den kämpande och utslitne Kjell Loväng som till slut får ge upp och lämna sin gård. Inför ensamheten när Birgit dör och barnens krav på sin andel i arvet ger han upp och släpper den bygd som han så envist bitit sig fast vid. I böckerna finns en djup förståelse för jorden och livets outgrundliga tillkortakommanden. Jag bugar återigen för Sven Edvin Saljes stora förmåga att skildra den jordbrukande människans kamp och slit, men också människans innersta tankar och förhoppningar.

Jag har tidigare skrivit om På dessa skuldror, Människors rike och Den söker icke sitt.

Som kuriosa kan jag nämna att Lovängsgården (som egentligen heter Södra Gillesnäs och är förebilden för gården i böckerna) är en konferensgård/bed&breakfast som också under sommartid visar filmerna som bygger på bokserien om Lovängsfamiljen. Dit vill jag gärna göra ett besök.


Monika

1 kommentar:

  1. Hej

    Det var ett tag sedan nu. Dels har jag ledsnat på bloggandet lite men det är ingen ursäkt att inte hälsa på dig. Men vad hette din blogg???. Tills jag av en slump hittade min bloggspot där du skrev hos mig 2011. Skäms gör jag verkligen när jag kom på att det är ju ditt namn du har på bloggen och det har jag inte glömt. Vem är jag då? Ja det vet jag knappast själv så många olika namn som jag haft. Men Eivor heter jag och hade bla ejsans här. Nu har jag ullsag på bloggo. Har varit några andra emellan också. Men som sagt skriver gör jag sällan. Men håller på att komma igång igen nu.

    Tittar in och önskar dig nu en trevlig helg. Jag kommer återkomma för nu lägger jag till dig bland bloggvänner igen. De försvann när jag bytte dator för några år sedan och nu bytt igen till 10an. Sparade dem gjorde jag men vart de tog vägen sedan vet nog ingen.

    Kram

    SvaraRadera