Jag har tidigare skrivit om Rött uppror och Gyllene sonen av Pierce
Brown. Nu har jag också läst Morgonstjärnan, tredje och sista delen i en
riktigt spännande Sience fiction-serie.
Darrow växte upp som en av de Röda, de lägst stående, de som arbetar
under slavliknande förhållanden i planeten Mars gruvor. I första delen ansluter
han sig till rebellerna Ares söner och omformas till att likna de Gyllene, den
härskande klassen. I slutet av andra delen blir han förrådd och fängslad och
flera av hans närmaste vänner dödas. Tredje delen startar med att han sedan
lång tid tillbaka hålls isolerad och fångad. Han bara väntar på sin avrättning.
Allt hopp är ute och drömmen om en värld där alla människor är jämlika och inte
uppdelade i klasser verkar omöjlig att uppnå.
Morgonstjärnan är minst lika spännande, om inte ännu mer spännande än de
två första delarna. Jag har visserligen fortfarande en del emot våldsinslagen
och jargongen som finns mellan de rebelliska och den något onödigt ungdomliga tonen,
som inte känns trovärdig. Även i sagorna krävs en viss ålder för att upprorsmakare
ska kunna leda folkmassor. Men berättelsen är så spännande att jag har
överseende med detta. Det här är en välkomponerad framtidssaga med mängder av
överraskningar för läsaren. Jag kommer på mig själv med att tycka det är en
aning tomt när sista kapitlet är läst. Trots att jag haft trilogins
huvudpersoner som sällskap i mer än femtonhundra sidor.
Monika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar