”Drömmar bygger människors liv. Det är människor som bygger bilar”. Så
står det på baksidan av Maria Hambergs roman Drömfabriken, som utkom på
Ordfront förlag 2010. Författaren är född 1954 och bor i Ullånger i
Ångermanland. Hon har utkommit med några novellsamlingar och debuterade 2008
med romanen Greklandssommaren. I år har hon också utkommit med romanen Till min
allra bästa vän.
Drömfabriken utspelar sig på en bilfabrik och läsaren får följa några
arbetares monotona och slitsamma arbete, men också livet utanför fabriken med
kärlek, drömmar och längtan. Huvudkaraktärerna är Gunilla, som älskar att resa,
Svenne som vill bli rockmusiker, Gunnar, som är en av fabrikens veteraner,
Thabo, som är snabb och duktig men möts av fördomar och Anna-Greta, med
värkande axlar och en arbetslös make. Läsaren möter också förmannen
Lennartsson.
Maria Hamberg är en duktig berättare med en skicklig förmåga att måla
upp en bild och känsla av fabrikens miljö och det slitsamma och stressiga
arbetet. Jag dras snabbt in i boken och har svårt att släppa den. När jag läser
blir jag både arg och ledsen. Det är inte rättvist att människor ska arbeta
under sådana förhållanden. Det ska finnas en glädje i att arbeta – inte en
upplevelse av ett åttatimmars helvete. När jag läser boken funderar jag på en
fråga som jag ställt mig i hela mitt yrkesverksamma liv: lever jag för att arbeta, eller arbetar jag för att leva? Jag vill
inte att mitt liv bara ska levas när jag är utanför arbetet utan att arbetet
ska vara en del av mitt liv, och att jag ska finna glädje i det. Maria Hambergs
roman väcker mycket frågor och tankar. Det tycker jag är bra. Den är väl värd
att läsas. Jag har reserverat författarens senaste roman för jag vill läsa fler
böcker av henne.
Monika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar